Kvinnojourerna: Företagens löfte om bostadsgaranti blir till social dumpning

Den stora ökningen av privata skyddade boenden gör att platser på landets ideella kvinnojourer står tomma. Jenny Westerstand, ordförande för Roks, är starkt kritisk mot att företag lockar kommuner med bostadsgaranti långt ifrån kvinnornas gamla nätverk. ”En slags social dumpning”, menar hon.

Som Hem & Hyra berättade igår har antalet privata skyddade boende ökat kraftigt de senaste åren och står nu för nästan hälften av antalet platser. Det har lett till att landets ideella kvinnojourer står med tomma platser och tvingats dra ner på sin verksamhet. Det oroar företrädare för Roks och Unizon, de två rikstäckande organisationerna som företräder kvinno- och tjejjourer i Sverige.

Jenny Westerstand, ordförande för Roks, ser flera anledningar till att kommunerna väljer att vända sig till privata aktörer i stället för kvinnojourer. En tung faktor är att man är rädd att bryta mot lagen om upphandling. En annan är att somliga privata aktörer kan erbjuda bostadsgaranti efter tiden i skyddad boende.
Jenny Westerstand vänder sig starkt emot att dessa bostäder ofta ligger på avfolkningsorter, långtifrån kvinnans gamla hemtrakter. Det tycks finnas en tanke att vilja gömma utsatta kvinnor långt ute i ödemarken där det är billigare att äga fastigheter, menar hon.

– Vi hör talas om upplägg i stil med ”bo på vårt skyddade boende i ett år, sedan garanteras du bostad”. Det blir som en slags social dumpning. Den tidigare hemkommunen med bostadsbrist blir av med en bostadssökande och fastighetsägaren i avfolkningskommunen får en ny hyresgäst. Det finns väldigt stora penningflöden som inte borde förekomma när det handlar om att ge utsatta kvinnor skydd.

Rebecka Andersson, generalsekreterare för Unizon, menar att en bostadsgaranti ska svara upp mot kvinnans behov. Det ska finnas chans att få arbete eller studier, kollektivtrafik, affärer och möjlighet att bli en del av samhället igen.

– Det är avgörande faktorer för att få tillbaka sitt liv – inte bara att garanteras en bostad varsomhelst i landet. Dessa krav måste beaktas innan en bostadsgaranti kan ges. Det är inte bara våldsutsatta kvinnor som har svårt att få en hyresrätt i Sverige i dag.

Hon är oroad för de ideella jourernas framtid och menar att nedskärningarna de tvingas till kan drabba kvinnor och barn i behov av skydd.

– Kvinnojourerna erbjuder en helhet med sammanhållet stöd och skydd. Det är inte tillräckligt att enbart garantera en bostad, kvinnor behöver stöd i att öppna upp livet igen och börja leva sina liv fria från våld, säger Rebecka Andersson.

Som Hem & Hyra berättade i går finns tillsattes en statlig utredning, som kom fram till att kvalitetskrav och tillståndsplikt för skyddade boenden borde införas från juli 2019. Men fortfarande saknas beslut i frågan. Socialminister Lena Hallengren säger att handlar om rättsligt komplicerade frågor och att pandemin har försenat arbetet.

Varken Roks och Unizon har något emot att det införs en tillståndsplikt, något som även skulle omfatta kvinnojourerna, däremot är man tveksam till om det skulle leda till så stora förbättringar.

– Det är ju bara att titta på rapporteringen kring HVB-hem där det krävs tillstånd. Vi får ju ofta rapporter om barn och ungdomar som far illa. Så hoppet är inte jättestort, säger Jenny Westerstand.

Rebecka Andersson, generalsekreterare Unizon, är inte emot tillståndsplikt, men betonar att det är viktigt att den utformas utifrån våldsutsatta kvinnor och barns behov.

– Kan en tillståndsplikt strama upp den marknad som skapats är det naturligtvis bra. För de flesta jourer som är anslutna till oss skulle det i det långa loppet inte innebära så stor förändring.