Långt till allt – orterna där servicen försvann

Ingen post, ingen skola, ingen bensinstation och nästan två mil till närmaste matbutik. Samhällsservicen i Åsen i Dalarna är obefintlig – men utsikten är obeskrivlig. Detta är en av 356 svenska orter helt utan samhällsservice.

Christina Svensson står i grå kofta vid sin dörr och vinkar till en vit skåpbil utanför antikvariatet på andra sidan vägen. Hon har böcker som de kan få. För snart två veckor sedan flyttade hon in i en av byns sex hyresrätter efter att ha låtit sitt yngsta barnbarn ta över huset. Nu rensar hon sitt hem på ägodelar precis som Åsen har rensats på serviceställen sedan hon flyttade hit för 33 år sedan.

– Då fanns det kiosk, bensinstation, skola, lekskola, affär, berättar hon.

Åsen är en tätort med runt 200 invånare i Älvdalens kommun i norra Dalarna. Faktum är att den balanserar precis på gränsen för vad som räknas som tätort. Vår granskning av samhällsservicen i landets drygt 2 000 sådana visar att Åsen hamnar i bottenskiktet, på femteplats.

Det innebär att här saknas livsmedelsbutik, vårdcentral, postutlämning, förskola med mera. Vi har kartlagt tillgången till tio olika typer av samhällsservice för tätorter i hela Sverige. I vissa delar av landet kan det ibland handla om avstånd på tio mil.

När vi förra året gjorde en liknande lista över avfolkningsorter låg Porjus, i Norrbottens län, på första plats. Det gör den i år igen. Men Porjusborna har i alla fall tillgång till grundskola och bensinstation. I Åsen finns ingenting.

Av 2 011 svenska tätorter är det 356 som helt saknar alla tio typer av service som vi granskat. Åsen är, i just detta perspektiv, sämst av dessa orter.

Christina Svensson ska nu bo på 45 kvadratmeter, bara några hundra meter från sitt tidigare hus. Precis som de andra invånarna i byn pratar hon älvdalska med sina grannar, och med sin kusin som står i dörren.

Men hon byter snabbt till svenska när hon pratar med oss besökare.

– Jag har inte fått upp gardiner för jag vet inte vad jag vill ha. Det här räcker väl bra för en pensionär?

Hon visar några av de handarbeten som hon ägnar dagarna åt, en duk gjord med lappteknik, hemvävda mattor och ett par stickade julstrumpor. Vävstolarna står kvar i huset hon lämnat. 1988 kom hon till Åsen för kärlekens skull. Då såg samhället annorlunda ut.

– Affären fanns ju kvar länge. Det var Konsum när jag kom hit, sedan var det en som tog över butiken. Den hade väl kunnat klara sig om folk varit solidariska, men de flesta jobbar ju nere på byn.

Senare springer vi in i Anders Bergman som var den person som tog över affären.

– Konsum skulle lägga ner 2002, då tog vi över den och drev den i tre och ett halvt år ungefär, men sedan orkade inte jag mer. Om alla hade handlat allt här i Åsen så hade man kunnat ha en affär, men nu är det inte så.

I Älvdalen, nästan två mil bort, finns det vårdcentral, systembolag, affär. Det är dit Åsenborna är hänvisade för merparten av sina ärenden.

– Man är ju van och det går så länge man har bil. Det måste du ha, för ska du ta bussen så går den ner på morgonen och tillbaka på kvällen, säger Christina Svensson.

Allmännyttan, i form av Nodaf (Norra dalarnas fastighets AB), var det sista som försvann från orten. I två år försökte man sälja de sex hyreslägenheterna innan en privat värd nappade i höstas.

– Vi har all vår personal i Älvdalen och det kostar att åka ut och klippa gräs, det kostar att åka ut och reparera saker. Så även om jag som privatperson verkligen ville ha det kvar så gick det inte företagsmässigt. Kalkylen går inte ihop, det blir för dyrt att sköta om, säger Thomas Kjellson, vd för Nodaf och som faktiskt själv bor i ett hus i Åsen.

Nodaf har på samma sätt sålt sina lägenheter i andra mindre orter i kommunen. Några mil söderut ligger Evertsberg, som också hamnar på vår lista, där fyra hyresgäster fick köpa sina lägenheter för ett par år sedan.

Vi knackar på dörren till ännu en av de sex hyresrätterna. Här öppnar Bengt Look, som bor tillsammans med sin fru. Han är född och uppvuxen i Åsen och efter några vändor i världen, med jobb både i Afrika och på Island, så flyttade han tillbaka till orten och tog jobb i Trängslet, en mil norrut.

Där finns både en av Sveriges största dammar, med tillhörande kraftverk, och en gigantisk skjutbana där Artilleriets stridsskola tidigare höll hus, och där militären fortfarande genomför övningar i stor skala.

Det var när dammen byggdes på 50-talet och när Artilleriets stridsskola hade verksamhet här mellan 1966 och 2005 som Åsen blomstrade.

– I och med att Trängseldammen blev klar så försvann 2 000 arbetstillfällen därifrån. Det var ett jävla uppsving här då. Det var uthyrt i varenda skrubb som fanns här, säger Bengt Look.

Just nu renoveras dammen av Skanska, ett kontrakt som är värt 320 miljoner kronor. Men de pengarna kommer inte byborna till del. Denna gång innebär det inget större uppsving för Åsen. Sedan en ny riksväg drogs på andra sidan Österdalälven behöver inte ens skidturisterna passera genom byn.

Men trots att mycket saknas så gör Åsen åtminstone skäl för sitt namn. Den ligger placerad på en höjd, 325 meter över havet, med vacker utsikt över älven.

– Ja, det är fint. Om man är ute och åker på en semestertur, som vi gjorde förr, så sa man alltid när man kom till Åsen söderifrån: “men va här är fint”. Vi har älven bredvid och så utsikten. Det är svårt att beskriva, det måste ses.