Mammorna som skräms av hoten om hårdare tag mot hyresgäster: ”Man kan inte jaga sitt barn dygnet runt”

Maria i Malmö kämpar för att hennes son inte ska dras djupare ner i kriminalitet. Snart kan skärpta lagar riktas mot föräldrar som förlorar den striden. Men kommer det att hjälpa?

När hela kvarteret fylls av poliser anar de boende snabbt att något är fel. Det är sen kväll och grannarna börjar ringa runt till varandra. Det är uppenbart att poliserna letar efter någon som brukar hänga på gårdarna just här.

Maria får veta att det har att göra med hennes egen son. Hon får en chock när hon inser att det är honom som poliserna är ute efter. För Maria kommer händelsen som en total överraskning. Hon hade sett risker runt honom men inte trott det här.

Nu när han sitter i fängelse funderar Maria över om hon hade kunnat förhindra att det skulle sluta så här. Samtidigt inser hon sina egna begränsningar.

– Man kan inte jaga sitt barn dygnet runt, säger hon.

I höst händer något som kan påverka föräldrar som befinner sig i samma sits som Maria. En utredning levereras till regeringen som ska ta ställning till om hyresgäster som begår brott ska kunna förlora sina hyreskontrakt. Hårdare regler skulle gälla alla i hushållet och kanske även vad som sker i hela “närområdet”. Om ett vuxet barn åker fast skulle det kunna leda till att hela familjen kastas ut. Hem & Hyra har genom en unik kartläggning granskat de möjliga följderna av en lagskärpning. Under ett år skulle ett femtiotal Malmöhushåll riskera vräkning.

Enligt polisens synsätt är Marias son kopplad till ett kriminellt nätverk med negativ påverkan på hela bostadsområdet. Just den typen av nätverk som omfattas av lagutredningens arbete och som samtidigt fyller nyhetssajterna över hela landet.

Maria gillar inte polisens tolkning och hur ungdomarna i området klumpas ihop.

– Om du umgås med folk som är uppväxta i ditt område så är du inte med i ett kriminellt nätverk bara för att polisen har ögonen på vissa. Men visst, det han har gjort är inte rätt.

Hon såg vissa risker i sonens umgänge på senare år men menar att hon som förälder gjorde allt som var möjligt för att leda honom rätt. Hon ställde krav, såg till att han kom upp på morgonen, ringde mängder med telefonsamtal på kvällarna för att kolla att allt var okej. Varje gång han var på väg ut genom ytterdörren skickade hon med en uppmaning: ”Inga dumheter. Sköt dig nu!”. Hon trodde verkligen att det hade lyckats.

– Man försöker göra så gott man kan. Det är ingen som fostrar sitt barn till att välja fel väg eller bli kriminell men jag kan inte springa efter honom hela tiden. Om han nu gör sådana här val så får han stå för det och ta konsekvenserna. Jag bara hoppas att han lär sig något. Det här är inte vad en förälder vill.

Tårarna rinner när Maria pratar om tiden efter han gripits. Och om fängelsestraffet som följde. Rösten bär inte.

– Usch…nu blir jag ledsen. Det här har påverkat oss så mycket. Vi står varandra jättenära. Jag är ensam med mina barn och det har liksom alltid bara varit vi. Jag och barnen. Det här är tufft.

Vi träffar Maria tillsammans med hennes väninna Sanna. Persiennerna är neddragna i lägenheten och döljer det svaga grå dagsljuset och stadsdelen utanför. Det är ett område med sociala problem men samtidigt en plats som båda två tycker om och är trygga i. De har fostrat sina barn i en tid och på en plats där kriminalitet och snabba pengar kan vara en stark lockelse. Bara i de närmaste kvarteren räknar Maria till ett tiotal föräldrar med erfarenheter som liknar hennes egna. 

Enligt polisen är det numer vanligt att gäng aktivt rekryterar springpojkar bland barn. Underrättelseinformation från myndigheten har gjort gällande att det idag finns minst 1 200 minderåriga nätverkskriminella i Sverige. Ibland så unga som under 15 år. 

Maria och Sanna resonerar runt framtiden.

– Hur ska vi få stopp på det här? Det har eskalerat sjukt mycket, säger Sanna.

– Det är det enda man läser om när man öppnar tidningen. En skjutning här och en bomb där. Nu är det mycket fokus på Stockholm där de kallar in alla resurser de kan. Man läser om 13-åringar eller 14-åringar som springer runt med vapen och ska ”knäppa folk” för att få pengar, säger Maria.

De har dock svårt att se hur fler vräkningar av hyresgäster skulle kunna lösa samhällsproblemen.

– Hur mycket vi än försöker styra våra barn så kan vi inte styra allt. De tar sina egna beslut. Ett sådant här lagbeslut hade förstört livet för den resterande familjen också, säger Sanna.

De ser istället ett helt annat scenario som följd: fler svartuthyrningar som ger ännu stökigare bostadsområden, nya hemlösa och en ökad trångboddhet som tvingar ut unga på gatan.

– Då kommer de vara ännu mer och springa ute på gatorna och träffa fel folk, säger Maria.

I riktlinjerna för den pågående utredningen står det att konsekvenser för barn och unga är extra viktiga att tänka på om lagen ska ändras. Att FN:s barnkonvention ska vägas in om det finns barn under 18 år i hushållet.

Konventionen är redan idag del av svensk lag men när UNICEF, FN:s barnfond, för två år sedan undersökte svenska myndighetsbeslut visade det sig att domstolarna i samtliga granskade vräkningsfall hade valt att gå på fastighetsägarens linje. ”Utfallet av dessa domar är ytterst beklagligt inte minst mot bakgrund av att det finns en nollvision om att inga barn ska vräkas från sina hem”, står det i rapporten.

Majoriteten av landets stora fastighetsägare står redan idag redo att börja använda utökade möjligheter till uppsägningar om lagstiftningen skärps. Det visar svar som Hem & Hyra fått från landets 45 största hyresvärdar.

Skulle hot om vräkning hindra unga från att begå brott?

– Jag tror inte de tänker på det sättet, att om jag gör detta och åker fast så kan min mamma och mina syskon hamna på gatan. De tror att det här klarar jag, säger Maria.

– Nej. Man tror alltid att man ska klara sig. Ett sånt konsekvenstänk har de inte. Alla tror att de är smarta och gör det perfekta brottet, säger Sanna.

Fotnot: Maria och Sanna heter egentligen något annat.