Marie fick svårt med minnet – blev av med sitt hem sedan 18 år: ”Det blev bara pölsa av alltihop”

Allt fler får ett brev med ett datum och klockslag från Kronofogden. När timmen är slagen är vräkningen ett faktum. Det här är berättelsen om Marie som lyckades undkomma fogden med tre dagar. ”Min helvetesresa har ändå ett lyckligt slut.”

– Har du ett missbruk?

Hyresvärdens ombud ställer närgångna frågor om dryckesvanor och umgängeskrets.

Tonen är ändå formell och en kamera spelar in förhöret.

Marie skruvar på sig. Hon sitter rakt framför representanterna i hyresnämnden och hör ombudets röst via länk.

Hon är märkbart obekväm, snäser till och ställer motfrågor.

– Nej, absolut inte! Jag har inte varit på fyllan eller ställt till med bråk. Vad menar du med det?

Irriterad, upprörd och nervös. På utsidan.

Ledsen, rädd och förtvivlad. På insidan.

Det är den 14 september 2021. Klockan är halv fyra på eftermiddagen.

En timme senare går Marie Nordström ut från tingssal 5 som bostadslös. Fram till dess hade hon ett förstahandskontrakt på tre rum och kök i centrala Timrå, strax norr om Sundsvall. Ett tryggt hem på 77 kvadratmeter som var hennes i nästan två decennier.

Marie stannar till på gatan utanför tingshuset, som även rymmer hyresnämndens lokaler.

Hon tittar mot entrén och skakar på huvudet.

– Flera av mina grannar var redo att vittna till min fördel.

Utslaget i nämnden blev inte vad hon förväntat sig. Det är svårt att ta in. Hon vill inte ge upp och tänker överklaga till hovrätten.

Så vad var det som hände där inne egentligen?

Vittnena blev aldrig kallade. Det behövdes inte. Värdens juridiska ombud bytte spår och gick istället direkt på linjen om obetalda hyror – det säkraste kortet för att driva igenom en uppsägning.

Marie hade en hyresskuld på 29 448 kronor. Summan av fyra missade månadshyror under 2020–2021.

Hennes ord och förklaringar vägde lätt i fru Justitias vågskål. Skulden i den andra skålen vägde betydligt mer.

Nämnden meddelade sitt beslut efter en kort överläggning: ”Hyresavtalet ska upphöra och det finns inga skäl för uppskov”.

Marie måste flytta ut så snart som möjligt.

Hyresskulder är den vanligaste orsaken till uppsägning.

Lagen ser allvarligt på om hyran inte betalas i förskott senast sista vardagen varje månad. Bara fem dagars försening äventyrar hyreskontraktet. Om skulden inte betalas rullas processen snabbt igång och kan leda till vräkning.

På det stora hela har kurvan för antalet vräkningar dalat sedan mitten på 90-talet. Runt 2010 steg siffrorna ett par år för att sedan falla igen.

Men nu lutar kurvan uppåt igen. Vräkningarna ökar i landet.

Davor Vuleta är doktor inom rättssociologi och analytiker på Kronofogden. Enligt honom har den senaste uppgången tydliga kopplingar med pandemivågen 2020-2021.

– Många hyresvärdar var mer tillmötesgående än vanligt under pandemin och erbjöd till exempel en avbetalningsplan om man låg efter med hyran, säger Davor Vuleta.

– Ökningen vi ser nu är eftersläpningar. Hyresvärdarnas buffert har tagit slut och man behöver få in pengar. De som fortfarande inte betalar vill man få bort för att få in nya betalande hyresgäster.

Förra året fick 6 675 hushåll i Sverige ett brev från Kronofogden med beslut om vräkning. Ett datum och klockslag för när man senast ska ha lämnat bostaden. Året innan var siffran 6 102.

Dessutom lyckades färre vräkningshotade hitta ett annat boende i tid, innan fogden stod i dörren. Antalet ”verkställda vräkningar” ökade från 2 209 till 2 672 stycken under 2021.

Pandemins effekter blir allt tydligare och Kronofogdens larmrapporter har duggat tätt i år:

Allt fler vräks. Även barnfamiljer. I spåren av pandemin ökar arbetslösheten och tillväxten faller. Skulderna per individ växer. Tre av tio har svårt att klara sin utgifter.

För att nämna ett axplock av rapporterna.

Kronofogden har fått i uppdrag av regeringen att under 2022 utöka samarbetet mellan hyresvärdar och kommun i syfte att förebygga vräkningar. I oktober genomfördes en temavecka, ”Hemma bäst”, med digitala seminarier från norr till söder, som en del i regeringsuppdraget.

Marie Nordström är en siffra i statistiken efter pandemivågen. En av dem som till slut åkte ut när hon inte betalade.

Och varför betalade inte Marie hyran?

Det handlade inte om slarv eller brist på pengar. Marie säger sig vara noga med sina räkningar. Hyresvärdarna har aldrig haft något att klaga på.

Fram till 2020.

För det var då allt trasslade till sig.

En destruktiv relation. Arbetslöshet. En krossad handled. Sjukskrivning.

Hon kände sig utmattad och märkte att hon började glömma bort saker.

– Det vart som en blockering och jag fick svårt att fokusera. När det blev mycket blev det bara pölsa av alltihop.

Marie fick svårt att komma ihåg datum och vardagsbestyr. Som att betala räkningar i tid.

Hon sökte hjälp hos kommunen. En handläggare skulle se till att det blev ordning och reda i kaoset. Det fungerade. Men så kom pandemin. Marie och hennes räkningar började falla mellan stolarna på kommunen.

– Det var brist på personal på grund av pandemin och mina möten med socialtjänsten ställdes in.

Marie fick nya tider – som hon glömde bort.

Hyresvärden började skickade påminnelser när hyran inte betalades in. Sedan kom hot om uppsägning.

Juni 2021 stängdes elen av.

– Skulden var på 800 kronor. Det skulle kosta 8 000 för att de skulle slå på den igen eftersom de ville ha deposition också.

Marie Nordströms kommun Timrå är en av de kommuner i Norrland som haft störst ökning av vräkningsbesked från Kronofogden under 2021.

Siffran har legat runt ett tiotal i snitt sedan 2016, men dubblerades i kommunen i fjol. Sundsvall har följt samma utveckling.

– Betala alltid hyran först! Det är vårt viktigaste råd. I andra hand elräkningen och mat i tredje hand, säger Louise Zetterlund.

Hon är enhetschef för socialtjänstens vuxenstöd i Timrå.

– Och ställ dig alltid i bostadskön!

Louise Zetterlund kan inte nog understryka hur viktigt det är att ta eget ansvar. Innan man hamnar i knipa. Och efter.

– Om en hyresgäst får ett meddelande från hyresvärden att de riskerar en uppsägning, på grund av skulder eller störningar, så skickas det också en signal till oss. Då skickar vi ett brev till hyresgästen om att de kan höra av sig om de behöver hjälp.

– Men det är upp till individen, man har ett eget ansvar att ta kontakt.

Och om man inte tar kontakt själv? Alla människor kanske inte har den styrkan i ett krisläge.

– Vi har ingen uppsökande verksamhet, men socialtjänsten är ibland med vid vräkning. Särskilt om det är barn inblandade.

Förutom när hyresvärden varnar om uppsägning, har ni koll på när det faktiskt händer? Samarbetar ni med hyresnämnden till exempel som tar såna beslut? Då behövs ju er hjälp?

– Nej det gör vi ju inte… vi har ingen uppsökande verksamhet, men det skulle såklart vara bra att få den infon, särskilt om det är barn inblandade. Men vid tidpunkten för hyresnämndens beslut har vi som sagt skickat papper till individen. Säkert flera gånger.

Vilken hjälp kan man få då om man hör av sig till er?

– Om man har ett missbruk erbjuder vi vård. Eller om det gäller dålig ekonomi kanske man har rätt till försörjningsstöd.

Hur är det med boenden i akuta lägen?

– Vi har ingen ”tak över huvudet garanti” i Timrå och det råder bostadsbrist. Vi har heller inga avtal med hyresvärdar om öronmärkta bostäder som vi kan erbjuda. Och privata värdar har över lag en skeptisk inställning till hyresgäster som blivit uppsagda. Så det är svårt.

– Det vi kan göra är att lösa situationen tillfälligt med ett boende på camping till exempel.

Det var också det som Marie Nordström blev erbjuden. En campingplats utanför stan. I november.

– Vilka bor där då tror du? Mitt i vintern? Missbrukare som inte heller har nånstans att ta vägen. Och vad kommer hända med mig då, mitt bland dem?

Det har nu gått ett par månader sedan mötet i nämnden.

Marie överklagade beslutet till hovrätten. Men det blev ingen prövning. Nu finns det inte mer att göra. Marie måste ut.

– Jag har mått som en pissråtta. Haft sån ångest och bara grinat. Känns som att jag står på ett hustak och måste hoppa. Jag försöker rensa upp hemma och packa, men har nästan slutat äta. Jag blir sån när jag inte mår bra.

Några veckor senare kommer brevet från Kronofogden.

Med datum och klockslag för vräkning: 14 december klockan 11.00.

Marie lyckas undkomma fogden med tre dagar tack vare en väns kontakter.

Tillflyktsorten blev en möblerad nedervåning i ett hus i Tunadal i Sundsvall.

– Det enda han ville veta var om jag hade pengar till hyran.

9 000 kronor i månaden.

– Jag tänkte att jag skiter i att jag bara har ett par tre tusen kvar att leva på. Vad hade jag för val? Jag skrev på för tre månader.

Maries dotter Linnéa bor med sin sambo i en bostadsrätt i Korsta i Sundsvall.

– Men det var omöjligt att bo där med dem. Det är bara en tvåa och de har en liten bebis också.

Däremot hittade dottern Linnéa plötsligt en annons på Facebook. En i hennes område ville hyra ut sin bostadsrätt, en tvåa, i andra hand.

Men Marie tänkte först inte ens titta på lägenheten.

– Det var ju ingen idé. De skulle aldrig hyra ut till mig. Jag har ju skulder och betalningsanmärkningar och allt. Och det här är ett jättefint område.

Men Linnéa övertalade Marie att åtminstone försöka. Och Marie visade sig ha fel.

Styrelsen i bostadsrättsföreningen godkände andrahandsuthyrningen – ett år i taget med tre månaders uppsägningstid.

– Helt otroligt! Det är det faktiskt. Och det är klart att Gud hade ett finger med i spelet här.

Marie sa upp det dyra boendet i Tunadal och flyttade in i bostadsrätten i februari i år.

– Det är inte klokt. Det är så lugnt och skönt. Jag har det mycket bättre här än i min gamla lägenhet. Här funkar allt och man slipper göra en massa felanmälningar jämt. Det var mycket sånt tjafs där.

– Jag brukar sitta här på balkongen och titta på rådjur. En dag sprang en räv förbi. Och häromdagen lånade jag socker av grannen. Det är så familjärt du vet.

Och hur mår du i övrigt? Hur är det med minnet?

– Känner mig bättre, jag är inte lika pölsig i huvudet längre, men mycket faller bort. Jag skriver upp på lappar, men glömmer bort dem. Får jag inte hjälp med att strukturera upp vardagen och prioritera så kommer stresspåslaget och ångesten.

Kommer du ihåg att betala hyran då?

– Ja den sköter jag. För 7 500 kronor ingår el, parkering och allt. Det är jättebra för mig att få färre räkningar att tänka på.

Marie beskriver de senaste åren som en verklig prövning.

– Jag har utvecklats mycket mitt i den här skiten. Och mitt i allt kaos tror jag Gud tittade ner på mig och tänkte: ”Där går du runt och gnäller medan jag försöker ordna allt till det bättre”. För så blev det ju. Min helvetesresa har ett lyckligt slut.

Ibland tänker hon tillbaka på den där dagen i hyresnämnden för drygt ett år sedan. Hon minns hur arg hon var. Hur utsatt hon kände sig.

– De visade ingen förståelse och jag kände mig trakasserad av de där frågorna. Då exploderar jag! Jag är ju sån. Känner jag mig sig utsatt pyser det ut. Det spelar ingen roll om det är kungen, polisen eller Hitler som står där då.

Att hyra i andra hand är ingen permanent lösning. Men så tänker inte Marie.

– Jag har inte den kapaciteten att tänka framåt så jag tar en dag i taget och njuter av den.