De låga ersättningarna för slitaget följer reglerna, hävdar Kenneth Karlsson, chef för tillfälliga bostäder på Migrationsverket. Samtidigt medger han att krisen kunde ha hanterats bättre.
Hyresvärdar kräver er på 220 miljoner kronor för de senaste tre och ett halvt åren. Hur ser ni på det?
– Summan i sig är kanske stor, men man får ställa den i relation till antalet platser vi hyrt. 2016 hade vi 105 000 bostadsplatser med full beläggning, i dag är de 8 000. Det har skett en gigantisk avveckling.
Hur kommer det sig att ni betalat så mycket mindre än vad som begärts?
– Vi har vanliga lägenhetsavtal, och då ingår underhåll för normalt slitage. Det vi ska ersätta är det onormala slitaget. Sedan följer vi även branschstandard för avskrivning. Om vi bedömer att ett visst antal år gått sedan det målades om eller att golvet är gammalt görs ett åldersavdrag. Beroende på vilken dokumentation fastighetsägaren har kan det här bli en diskussion.
Har ni medvetet fattat beslut om att vara särskilt hårda med ersättning, för att vissa har tjänat pengar på att hyra ut?
– Nej. Som statlig myndighet ska vi naturligtvis hushålla med statliga medel, men här har vi avtal att följa och en rättslig praxis vi tillämpar.
Det ska bo två personer i varje rum, inklusive vardagsrummet. Det innebär att vad som räknas som normalt slitage blir annorlunda.
Kenneth Karlsson
I många fall gäller ersättningskraven ren skadegörelse – borde man inte få betalt då?
– Det som avgör är om skadegörelsen är uppsåtlig. Då ska enligt gällande rättspraxis personen som utfört handlingen ersätta. Är det en brottslig handling tar inte myndigheten på sig det här – om det inte går att påvisa att vi brustit i informationen.
Många värdar vill aldrig hyra till er igen – andra vänder sig till Kronofogden eller tingsrätten.
– Vi strävar efter att vara en bra avtalspart och vill göra rätt för oss, så det är inte roligt att höra. Men vi har inga synpunkter på att man väljer den rättsliga vägen om man inte är nöjd. Samtidigt har vi de facto kommit överens med de allra flesta. Det är en handfull ärenden som varit uppe till rättslig prövning.
Men ni har också förlorat – är inte det tecken på att ni inte gjort helt rätt?
– Vi anser ju att vi gjort rätt. I några fall har domstolen sagt att vår utgångspunkt inte är korrekt, det är också därför vi begärt prövningstillstånd på högsta nivå i de fall vi har förlorat, för att få det här prövat.
Varför har somliga inte fått några pengar alls?
– Om vi i slutändan inte kommer överens stängs ärendet från vår sida och då blir det ju noll. Det kan även röra sig om att vi begärt kompletteringar men inte fått dem, då kan vi inte handlägga kravet. I vissa fall har det förekommit att vi betalat ut en summa vi anser vara skälig utan att en överenskommelse nåtts, men det har inte varit så vanligt.
Är det rimligt att bostadsbolag tvingas riva för att pengarna inte räcker?
– De uttalandena får stå för respektive bostadsbolag. Det finns en bred underhållsskuld hos många bostadsbolag, som ofta har ett stort, äldre bestånd. Vi ska göra rätt för oss utifrån de avtal vi har, och jag har lite svårt att se att vår förhyrning av några lägenheter ska kunna påverka hela underhållsskulden. Hur har det sett ut med underhållsplaneringen av dessa bostäder?
Värdar vittnar om att er personal slutade komma på besök – blev flyktingkrisen för mycket för er?
– Ja, utifrån vårdplikten ska vi vara ute och säkerställa besiktningar en gång i kvartalet. Där har det varit en del tillkortakommanden, resursmässigt och planeringsmässigt, som gjort att vi inte kunnat fullfölja vår närvaro. Klarar vi inte att säkerställa detta fångar vi inte upp signaler på att saker behöver åtgärdas. Där har vi tyvärr inte i alla delar fullföljt vårt åtagande som hyresgäst.
Vi borde kanske ha jobbat på ett annorlunda sätt.
Kenneth Karlsson
Varför slits det så mycket på den här typen av boende?
– Vi har ett annat upplägg än normalstandard. Det ska bo två personer i varje rum, inklusive vardagsrummet. Det innebär att vad som räknas som normalt slitage blir lite annorlunda. Vi har också en större omsättning på de här platserna.
Personer vi pratat med säger att det även kan bero på att man inte är van vid svenska bostäder – vad tror du?
– Enligt min uppfattning är det inte kopplat till vilken kultur man kommer ifrån. Visst förekommer att man använder utrustningen på ett annat sätt, för att man kanske missat information, men det är inte den avgörande delen. Kommer man till ett tillfälligt boende och det ser lite skräpigt ut, hur mycket vill man då medverka? Även andra saker påverkar möjligheten att sköta vårdplikten. Vi tillhandahåller exempelvis inte dammsugare i lägenheterna. Med tanke på hur många platser vi hyrt under årens lopp tycker jag ändå att det här har fungerat tillfredsställande.
Vad drar ni för lärdomar av flyktingkrisen?
– Jag tror att vi kan dra en lärdom utifrån avtalen vi har. Är de tillräckligt tydliga för att hantera den här typen av åtgärder vid onormalt slitage eller borde vi göra på ett annat sätt? Och hur säkerställer vi vår närvaro, för att kunna finnas till hands om vi inte har kontor och medarbetare på plats? Jag har med mig att vi tillsammans med leverantörerna kanske borde ha jobbat på ett annorlunda sätt och lagt upp hanteringen på ett annorlunda sätt.