När våldet nästlar sig in i ditt hem – så ser du varningstecknen: ”Det går ofta fort”

Startfasen är intensiv, snabbt blir det ni mot världen. Snart blir lägenheten ett fängelse. Och även om du lyckas lämna en våldsam relation kan bostaden användas som ett vapen mot dig. Men det finns hjälp att få. Goda grannar kan vara en avgörande faktor.

– Det går ofta fort. Man blir väldigt kär, och väldigt uppvaktad. Många gånger är det här charmiga män som vinnlägger sig om att ta reda på vad du behöver. En förövare brukar nästla sig in. Det blir ett psykologiskt maktspel. Ett förövarbeteende är väldigt sällan obehagligt eller varnande. Möter du den här förövaren i en park om kvällen kommer du inte att bli rädd.

Åsa Alandh är kurator på kvinnojouren Alla kvinnors hus. Här erbjuds samtalsstöd och skyddat boende för personer som håller på att lämna destruktiva relationer.

– Framför allt jobbar vi mycket med eftervåld. Vad är det som händer när relationer faktiskt upphör? Förövare hittar ofta nya sätt att angripa, förstöra och använda makt och kontroll.

Bostaden kan bli en sådan hållhake. Enligt Åsa Alandh är bostadsproblemet ”hur stort som helst” – både i det akuta uppbrottsskedet och senare.

– Många tänker att bara jag kommer ur relationen så blir allting bra. Och så blir det värre. Mannen sitter på huset och hon bor i en skokartong. Att få igenom bodelningar kan ta åratal.

Åsa Alandh ser inga gemensamma nämnare eller egenskaper hos de drabbade hon möter. Tvärtom tycks i stort sett vem som helst kunna fastna.

– Jag har träffat kvinnor från alla möjliga socialgrupper, utbildningsnivå och etnicitet. Jag skulle snarare säga är att det finns mycket mer likheter i vilka strategier förövare använder sig av. De är duktiga på att manipulera. Sjävkänslan bryts ner av att vara i en sådan här relation. När självkänslan luckras upp är det också svårare att ta sin väska och gå.

Går det att tala om något eget ansvar för att ta sig ur?

– Det finns många saker att göra för att ta sig ur relationen. Till exempel att gå i samtal. Lära sig se mönster. Du kan bara ändra på ditt eget sätt, inte någon annans.

– Skuld och skam är en röd tråd vi ser. Man lägger det på sig själv. Förövare säger att om du skulle vara si och så skulle inte jag göra det och det. Skulden gör att de kvinnor vi möter fastnar längre tid.

Samtidigt borde samhället oftare rikta fokus mot den som faktiskt utövar våldet, tycker Åsa Alandh. Oftast män, ibland även kvinnor.

– Varför väljer förövare att utsätta en person för våld som man har valt att leva med? Som är mamma till ens barn, som man åker på semester med, äter frukost med och har ett liv tillsammans med.

Även en vanlig relation kan vara svår att avsluta. I destruktiva relationer tillkommer dessutom en starkt försvårande faktor: det som kallas för traumatisk bindning.

– Om relationen bara är dålig rakt upp och ner så är det inte så svårt att lämna. Men traumabindningen gör att det ofta är bra, dåligt, bra, dåligt. Växlingen mellan våld och värme, många gånger i kombination med isolering, gör att den på ett psykologiskt plan blir väldigt svårt att bryta.

Det psykiska våldet är också det som Åsa Alandh möter mest av, trots att det fysiska våldet får mest uppmärksamhet i samhällsdebatten.

– Psykologiskt och sexuellt våld är extremt utbrett. Att lyfta fram det mer vore önskvärt. Kvinnor förstår först här hos oss att de utsätts för våld. För de har också en idé om att våld måste vara knytnävsslag, blåtiror och utslagna tänder.

Bara knappt fyra procent som utsätts för brott i nära relation väljer att gå till polisen, enligt myndigheten Brå. ”Det är ingenting”, konstaterar Åsa Alandh krasst. Att en så stor del av våldet osynliggörs bidrar till den magra anmälningsstatistiken, tror hon. Folk känner helt enkelt inte igen sig.

– Att inte få sova mer än två timmar per natt i tre månader ser man inte som våld. Eller att man går runt på äggskal varje gång dörren öppnas, eller anpassar sig totalt. Man ser inte husfridssex eller tjatsex som våld. Det är subtilt, det är deras liv och vardag.

Vad kan man göra som granne om man möter det här i sitt hyreshus?

– Som människa behöver man bli bekräftad, sedd och hörd. Man kan säga att jag har förstått att det händer saker som inte är bra. Du kan alltid ringa på min dörr om det skulle vara något. Säg att det finns hjälp att få. Kanske bara information.

Kan det vara farligt för den som utsätts om jag tar kontakt?

– Jag tycker snarare att kvinnor säger att det var så skönt när den där förskolläraren sa att hon såg att jag inte hade det lätt hemma. Att någon granne har bekräftat. Men skulle man höra att det förekommer våld i en lägenhet så ska man nog hellre ringa polisen, inte ringa på dörren. Samhället har hårdnat över lag, så vi är lite restriktiva där. Vi brukar uppmuntra till att sätta upp lappar i trapphuset med nummer till kvinnojouren.

Efter 20 års yrkeserfarenhet ser Åsa Alandh fortfarande stora luckor i samhällets stöd, där kvinnojourernas ideella arbete är ett fortsatt nödvändigt komplement.

– Myndigheter har mycket mer resurser och mer att erbjuda. Men på kvinnojouren har vi definitivt våldskunskap. Vi jobbar mycket mer med att stärka det mentala skyddet.

Förebyggande åtgärder borde sättas in redan i skolan, anser hon.

– Att unga människor får höra att det finns varningssignaler för dysfunktionella relationer. Vi behöver mer kunskap om vad våld är, men framför allt om hur allvarliga konsekvenserna är. Även omfattande psykiskt våld ger fysiska konsekvenser och är farligt i långa loppet.

Det är också viktigt att ha koll på sin hushållsekonomi och viss basjuridik. Stå med på lägenhetskontraktet om man flyttar ihop, till exempel.

– Det är bra att äga sina egna pengar. Har du kontroll över din ekonomi har du makt över ditt liv. Att stå i bostadskö, förstå vad det innebär att vara sambo. Sambolagen, äktenskapsförord. Att vara sitt eget skyddsombud kan vara väldigt svårt när man blir kär.

Har du något råd till den som känner igen sig i den här artikeln?

– Det måste inte vara fysiskt våld för att man ska komma till oss. Man kan komma till en kvinnojour bara för att det inte ska behöva gå för långt. Det räcker med att det känns fel. För då är det ofta det.

– Vår erfarenhet är att de vi möter ofta underdriver det som har hänt. Att det inte är så farligt, vi har bara tjafsat. Att det är lite jobbigt under småbarnsåren. Men våldet vi möter har strukturer, det är medvetet och riktat. Mekanismerna bakom är viktiga att se. För det finns ju hjälp att få.