Oleg hamnade i bostadsträsket – vi träffade svartförmedlarna: ”Två personer kan sova i rummen”

Oleg och hans familj flydde kriget och hamnade direkt i Stockholms bostadsträsk. De blev hänvisade till en ryskspråkig, ofta svart lägenhetsmarknad. Vi gav oss ut på de skumma sajterna, hittade kriminella adressförsäljare – och stämde möte med svartförmedlare i en sommarstuga.

Svetten tränger fram i pannan på den ukrainska byggnadsarbetaren Oleg Kravet när han tänker på vad som hände förra vintern.

I samband med Rysslands invasion lämnade han tillsammans med sin fru och de två sönerna Ternopil i västra Ukraina, staden som flera gånger bombats av ryska styrkor.

Ett par veckor efter krigsutbrottet flyttade den lilla familjen i all hast in hos Olegs vän i Haninge utanför Stockholm – i ett litet rum där de sov på uppblåsbara madrasser.

Oleg hade påhugg i byggbranschen och frun Zoriana jobbade deltid som städare.

Veckorna gick, sönerna började i skolan i Haninge – men det var omöjligt att hitta en ny bostad. Oleg hörde av sig till Migrationsverket, som inte kunde ordna boende i Stockholmsområdet. Familjen Kravet kunde ansöka om bostad, men riskerade då att bli placerad i en annan stad utan jobb – med dagersättning på sammanlagt 235 kronor.  

De svenska privatuthyrare Oleg kom i kontakt krävde personnummer, något ukrainska krigsflyktingar inte får. Därför blev familjen nekad många lägenheter.

Istället blev de bland annat hänvisade till ryskspråkiga annonssajter som Svenska palmen och ruletka.se. På sajterna finns mängder av skiftande annonser, med allt från sexträffar till försäljning av bakverk från öst. När det gäller andrahandslägenheter, är priserna ofta högre än på den svenskspråkiga marknaden.

Hela familjen i det lilla rummet hjälptes åt att söka bostad på nätet via mobiltelefonerna. Oleg ringde så fort någon hittade ett nytt objekt.

– Vi gjorde som i gamla tider, med en eldvakt. En av oss var uppe sent och bevakade telefonen, en annan fick vakna tidigt och ta över. Det var en konstant stress för alla, säger Oleg och drar bort några svettdroppar från pannan med handflatan.

I Sverige finns cirka 36 000 ukrainare som söker skydd från kriget. Till det kommer 108 000 personer från tidigare Sovjetrepubliker där många pratar ryska. Det är en enorm marknad. Och det märks på priserna när Hem & Hyra tittar närmare på annonserna på de två största sajterna Ruletka och Svenska Palmen. Även i utsatta områden i Stockholm, långt från stan, är det dyrt.

En mindre etta i förorten Hässelby hyrs ut för 9 000 kronor i månaden, med extra depositions- och ”startavgifter” på 16 000 kronor. En tvåa i Skogås kostar 14 000 i månaden, med 14 000 i deposition.

En flykting kan alltså få betala närmare 30 000 kronor innan den ens kliver över tröskeln.

Tusentals lägenhetsannonser på ryska förmedlar den här sortens bostäder på sajterna vi granskat. Bara på ruletka.se finns över 6 000 bostadsannonser.

Ett vanligt uttryck på sajterna är ”kojko-mesto”. Det betyder ”sängplatser” och är alltså inte ens riktiga bostäder.

En säng kan kosta flera tusen i månaden. På så sätt kan uthyrarna fylla lägenheter med sängar eller madrasser och få in stora pengar svart. Så här kan en annons se ut: ”Sängplats i Skogås eller rum för arbetare hyrs ut till skötsamma personer med slaviskt ursprung. Pris: 3 000 kronor för sängplats! Ring endast på WhatsApp, Telegram!” De som hyr sängplatser får inte skriva sig på adressen, eftersom myndigheterna då kan upptäcka svartboendet. På sajterna säljs därför adresser olagligt, postboxar som de boende kan hyra för några hundralappar i månaden för att kunna ta emot brev från myndigheterna.

På sajterna lurar också svartförmedlare, som tar en avgift för att agera mellanhand mellan svensktalande uthyrare och rysktalande hyresgäster. Vi hittar en sådan annons på ruletka.se: ”Vi är ett fastighetsbolag som nu hyr ut en lägenhet i Flemingsberg … våra tjänster: 6 700 kronor. Hör av dig till oss på Whatsapp”.

Vi ringer upp förmedlaren via den krypterade mobiltjänsten och låtsas vara en rysktalande migrant som tillsammans med några arbetskamrater söker bostad Stockholm.

Mannen berättar att han har många objekt att erbjuda.

– Vi har precis fått in en villa med fyra rum. Den skulle vara perfekt för er, säger han och förklarar att hans bolag har jobbat länge med verksamheten.

Han skickar också en länk till förmedlingens Whatsapp-grupp, dit hundratals rysktalande användare har anslutit sig. Mängder av dyra lägenheter i förorter finns att hyra i gruppen och förmedlingen tar 6 700 kronor för varje uthyrt objekt. 

Efter några kontakter med förmedlaren får vi möjlighet att besöka huset utanför Stockholm som han pratar om. Det visar sig att villan i själva verket är en sommarstuga ute i skogen, långt från bebyggelse och affärer. Vi möts i dörren av uthyraren som visar oss runt. Det designade och nyrenoverade badrummet kontrasterar mot de tre små rummen med solkiga vita väggar, en med en stor gul fläck.

– Två personer kan sova i rummen, säger mannen och pekar.

Men rummen är så små att det känns orimligt, om man inte ska sova i samma säng.

I vardagsrummet hälsar vi på två män som hyr ut stugan. De pratar svenska med förmedlaren, som förklarar för dem att det finns stora möjligheter att få stugan uthyrd.

Innan vi ska gå pratar vi igenom förutsättningarna för uthyrningen vid ett vingligt bord vid dörren.

Betalning kan göras svart, förklarar förmedlaren. Månadshyran är 20 000 kronor, men då ingår inte el. Vi måste även betala en depositionsavgift på 20 000 – och 6 700 till förmedlaren. Att ta en så hög förmedlingsavgift är olagligt.

När vi frågar förmedlaren om vilket företag han företräder, ger han först samordningsnumret till en familjemedlem som har ett eget företag. Sedan säger han att om det behövs kan han ordna betalning via ett annat företag.

Vi måste alltså betala 47 000 kronor via en mycket tvivelaktig mellanhand – innan vi ens kan flytta in i sommarstugan.

När vi ringer en annan förmedlare via Svenska Palmen erbjuder en man en mängd olika sängplatser, lägenheter och rum för hög månadskostnad. Den rysktalande mannen säger att han jobbar för ett uthyrningsföretag. Via rättshandlingar kan vi se att bolaget han nämner bland annat ägnar sig åt så kallad blockuthyrning, där man hyr ut lägenheter som mellanhand.

Genom samtal med personer som jobbar mot arbetskriminalitet får vi veta att mannen och hans bolag kan kopplas till en pågående utredning av ett byggföretag som misstänks för svartjobb för flera miljoner kronor varje år.

En utredare berättar att mannen som vi pratat med kallas Budet av arbetarna på byggföretaget, eftersom han kommer till arbetsplatsen med kontanter. Enligt misstankarna ska det hela vara ett storskaligt upplägg för att slippa betala stora summor i skatt och avgifter vid löneutbetalning.

Det fungerar så här: Uthyrningsföretaget får in oskattade pengar i kontanter från hyresgäster, vilket är mycket användbart.

Byggföretaget gör banköverföringar till uthyrningsbolaget för arbetarbostäder som man egentligen inte hyr. I stället fraktar Budet motsvarande summa pengar i kontanter till byggföretaget, som nu kan betala arbetarnas löner svart. De vita pengarna tvättas svarta. Åtminstone 30 arbetare ska enligt misstankarna avlönas svart via Budet.

– Det här är en jättehärva. De har byggt upp ett väl inarbetat och stort upplägg, säger utredaren.

De svarta hyrorna till förmedlare på de ryskspråkiga sajterna används med andra ord för att göda annan kriminalitet.

– Brottslingar i olika branscher samarbetar ofta så här, säger utredaren.

Hur gick det då för Oleg och hans familj att hitta bostad? Efter två månaders desperat sökande fick de till slut napp på Facebook en tidig morgon. En av sönerna var telefonvakt och vid sextiden hittade han en ny annons för en lägenhet i Haninge. Oleg hörde av sig och familjen kunde snabbt flytta in. För den lilla trerummaren i förorten betalar de nu 14 000 kronor i månaden. Minst 80 procent av makarnas lön går till hyran.