Polisens kameror filmar grannar till kriminella – Elisabeth: ”Det där är ju min dotters rum”

Polisen storsatsar på kameror. Tidigare filmades oftast brottsbelastade gator och torg. I Malmö hamnar nu hyreshus och grannar till gängmedlemmar i fokus. ”Jag gillar inte det här och vi visste ingenting”, säger Elisabeth som filmades i sitt hem.

På en gata i Limhamns sjöstad i västra Malmö hänger en ensam skylt kvar på en stolpe som en påminnelse om att polisen har filmat i kvarteren.

– Får man tycka att det både är ­läskigt och samtidigt viktigt att människor ­känner sig trygga? När det finns ­problem kan man ju inte bara vänta, säger hyresgästen Helene som bor strax intill.

Hon har aldrig hört talas om polisens övervakning trots att den varit öppen. Samma sak säger andra som vi möter.

– Det är verkligen en mixad känsla. Det är viktigt att skapa trygghet och det har man missat länge. Man har låtit kriminaliteten skena utan att ta tag i det. Samtidigt känns detta lite obehagligt, säger Helene.

Här i kvarteren har boende på senare år tvingats möta den våldsamma gängkriminaliteten. Två söner i en familj som bott här är knutna till Malmös undre värld. Deras hus har utsatts för upprepade attacker, en bomb har hittats i trappuppgången och grannlägenheter har träffats av skott. Oron har varit stor, hyresgäster har flyttat och fastighetsägaren MKB har befarat att våldet kommer fortsätta. Först efter mer än ett år av rättsprocesser valde familjen att flytta.

Det här är en av flera platser i Malmö som polisen har övervakat med akutkameror. De är tillfälliga och får sitta uppe i max tre månader. Motiveringen har varit att grovt kriminella ligger i konflikt med varandra vilket innebär ”stor risk för nya grova våldsbrott i området”.

Hyresgästen Helene som vi träffar nere vid kajkanten mot Öresund trivs och tycker att området har fått ett oförtjänt dåligt rykte. Hon funderar över hur hon som granne hade reagerat över att dras med i den tidigare övervakningen.

– Har vi verkligen någon integritet kvar i dag? Jag vet inte. Man filmas hela tiden och det är kameror och mobiler överallt. Hade man hört talas om det här för 20 år sedan hade man fallit av stolen. Men inte i dag.

Polisens tillfälliga akutkameror har blivit vanliga på senare år. Till skillnad från de permanenta som sedan länge finns på brottsbelastade gator och torg är de del av en nyare taktik som få i allmänheten känner till. Akutkamerorna i Malmö, som vi tittat närmare på, kan lika gärna beskrivas som konfliktkameror. Majoriteten har varit kopplade till konflikter mellan kriminella gäng, precis som i Limhamns sjöstad. Det visar sig när vi går genom dokument och bilder.

Där Malmös gängmedlemmar bor eller vistas, där filmar polisen och den  typen av övervakning kommer betydligt närmare allmänheten än tidigare. Den som råkar bo granne med en gängkriminell kan helt enkelt råka ut för att filmas varje gång den lämnar huset eller hänger på gatan utanför. Polisen behöver heller inte väga in grannarnas behov av ett skyddat privatliv på samma sätt när det gäller tillfälliga kameror.

För tre år sedan fick polisen möjlighet att själva fatta beslut om övervakningskameror på allmänna platser, både tillfälliga och permanenta. Fram till i början av året hade myndigheten beslutat om drygt 500 fasta kameror runt om i landet. Men det är bara början.

Just nu pågår en enorm satsning som kallas teknikpaketet där regeringen har skjutit till 1,2 miljarder kronor och där ingår kameror. Målet är att ha minst 1 600 fasta på plats i slutet av nästa år. Till detta tillkommer ännu fler tillfälliga.

Jimmy Lindin är enhetschef på polisens kamerasektion i region syd.

Finns det några risker med en så omfattande kameraövervakning?

– Jag kan förstå integritetsperspektivet men jag kan garantera att vi inte har något intresse av den enskilde om man inte är kriminell. Vi tittar inte på människor som inte är kriminella och som inte begår brott på platsen som vi bevakar. Vi följer inte de människorna, säger han.

Men om du bor i samma port som en person som är kriminell så åker du med i ­farten?

– Det är klart att de kommer att ­passera kameravyn, absolut. Men jag tycker inte att man behöver känna något obehag även om jag kan förstå att man kan reflektera över att ”där sitter en poliskamera”. Jag tänker snarare att vi måste jobba tillsammans för att göra Sverige tryggare.

I dag möter inte övervakningen samma typ av kritik som den gjorde för några år sedan när fenomenet var nytt. ­Men advokaten Peter Hellman är en av rösterna som regelbundet hörs i debatten. Han kopplar ihop polisens kameror med en allmän utveckling.

– Staten ska inte utan väldigt starka skäl gå in och titta på enskildas förehavanden, och allra helst lämna de som inte begår brott helt i fred från övervakning, säger han.

Advokaten menar att polisen i dag ­fattar ”slentrianmässiga” beslut om kamera­övervakning som inte alltid är motiverade och att det inte är säkert att filmandet stoppar brott som tänkt. En intern granskning utförd av polismyndigheten har tidigare visat på brister, att kameror blivit kvar längre än tillåtet och att läget inte alltid varit akut när de placerats ut.

– Polisen missbrukar det här i ganska stor skala och övervakar trots att man egentligen inte har skäl att göra det. Där finns en brist. Som vanlig medborgare kan man klaga till Integritetsskyddsmyndigheten och hoppas att de gör något. Men den myndigheten är överbelamrad med arbete och hinner inte med sin tillsynsverksamhet så polisen kan göra lite som de vill just nu, säger Peter Hellman.

Han tror att det finns en risk för avtrubbning och att det gör kamerorna mindre effektiva. Men inte bara det.

– Tillvänjningen innebär en långsam glidning mot ett mer totalitärt och auktoritärt samhälle. Vi ser i andra europeiska länder där kritiska röster inte kan höras lika väl som förr; att i ett sånt samhällsklimat ge staten ett verktyg för massövervakning kan visa sig bli farligt.

Vår kartläggning av konfliktkamerorna i Malmö visar att nästa alla har övervakat hyreshusområden i centrala eller östra delen av staden. Inte en enda har filmat villa- eller radhuskvarter. I spåren av våldsamma gängkonflikter har övervakningen spritt sig till ytterområden som Kirseberg, Bunkeflo och Limhamn där det inte förekommit tidigare.

Bostäder ska i regel vara avskärmade, genom en grå ruta som täcker fönster eller balkonger, men vi hittar exempel på hur polisen filmat rakt in i människors hem. På polisens bilder från ett stort hyreshus på Fosievägen i centrala Malmö kan man se rakt in i flera lägenheter. I ett upplyst kök står en stor krukväxt. Man ser även in i rummet bredvid.

– Det där är ju min dotters rum, säger Elisabeth, som äger krukväxten, när vi visar henne bilderna.

– Jag gillar inte det här och vi visste ingenting, säger hon.

På gården mellan hyreshusen pågick för några år sedan en omfattande och ­öppen knarkhandel. De tillfälliga ­kamerorna var ett sätt för polisen att slå ut nät­verket bakom. På filmerna ses ­langarna stå ­posterade i grupp rakt utanför ­porten till trapphuset. Flera dömdes till ­fängelse men adressen har fortsatt att vara en hotspot för langning.

Polisen kan idag inte förklara varför de filmat in i lägenheterna men har efter Hem & Hyras frågor inlett en utredning för att ta reda på vad som hänt. Skulle det visa sig att polisen begått fel kommer man att anmäla sig själv.

Elisabeth poängterar att hon inte har något mot polisen och hon är väl medveten om problemen som har funnits i ­kvarteret. Men hon tycker det är ­obehagligt att ha blivit filmad i sitt hem.

– Om man inte kan se in i lägenheten när de filmar så spelar det ingen roll. Men här kan man ju se rakt in hos oss, säger hon och pekar på bilderna.