Så försökte politikerna spara pengar på hemlösa: Färre får hjälp – under kortare tid

För första gången sedan 2011 har Göteborgs kommun lyckats minska sina kostnader för hemlösa. En bidragande orsak sägs vara kommunens nya rutin med ”pengar i handen”. Men när Hem & Hyra tittar närmare på siffrorna mörknar bilden.

Hem & Hyra har i en serie artiklar mött de hemlösa som ”försvann” när kommunen införde en ny rutin våren 2019. Innan kunde strukturellt hemlösa – de som vare sig är missbrukare eller lider av psykiska ohälsa – få hjälp med tillfälliga lägenheter. 

Med den nya rutinen hänvisas de istället till att ge sig ut på bostadsmarknaden och söka pengar i handen för max en vecka i stöten, för att exempelvis ha råd med en säng på ett vandrarhem.

Det fanns två huvudmål med att införa den nya rutinen. Det första var – som kommunen uttrycker det – att ”stärka den enskildes möjlighet att leva ett självständigt liv”, det vill säga fler skulle få ett eget boende. 

Om det målet har nåtts är det ingen som vet säkert, då kommunen aldrig frågat de hemlösa om de fått ett eget boende.

Vi har bland annat träffat Erik som tidigare fick pengar i handen genom den nya rutinen, och som nu gått över till att leva i skuggsamhället, med svartarbete och svart hyreskontrakt. Han bor i ett skjul och rensar ibland asbest utan mask på nätterna.

Det andra målet var att spara pengar, eller som kommunen uttrycker det: ”minska nettokostnaden för nödbistånd till boende.”

Så hur gick det med ekonomimålet? Blev det billigare för skattebetalarna? 

Kommunen har granskat sig själva och kommit fram till att den nya rutinen haft en positiv ekonomisk effekt.

Kostnaderna ska ha gått ner med 10 procent, eller nära 90 miljoner kronor, från året innan rutinen (2018) till året då rutinen infördes (2019.)

Men när Hem & Hyra kontaktar stadsledningskontorets chefsekonom Peter Westlund anser han att siffrorna ”inte är jämförbara” och att ”det kan vara vanskligt att dra slutsatser när det som redovisades som en minskning av kostnaderna påverkas av annat”.

De siffror som chefsekonomen anser vara relevanta visar att kostnaden istället har gått ner med 6 procent, eller drygt 50 miljoner kronor. Alltså 40 miljoner kronor mindre i besparing än vad kommunen redovisat. 

Anledningen till att det ser mindre positivt ut i chefsekonomens siffror är för att han har tagit bort kostnaden för ”ungdomsboende”, så att det går att jämföra siffrorna korrekt över tid.

Men oavsett vad som räknas in säger en klumpsumma ingenting om den verkliga kostnaden per hemlös. Hem & Hyra har därför begärt ut siffror från kommunen för att titta på vad det kostade per hemlös innan och efter rutinen infördes. 

I vår artikelserie om hemlösheten har vi bland annat mött Erik. Innan den nya rutinen infördes hade han ett tillfälligt boende som han fick 6 000 kronor i månaden av kommunen, för att hyra. 

Efter den nya rutinen blev han av med sin lägenhet och fick 500 kronor per dag för att söka boende medan han bodde på vandrarhem. Det blir en månadskostnad på 15 000 kronor, eller en kostnadsökning med 150 procent.

Erik undrar hur det kan ha blivit billigare – men några siffror som visar kostnaderna per hemlös innan och efter förändringen säger sig de ansvariga tjänstemännen inte kunna ta fram.

– Vi kan inte se nettokostnaden specificerat på respektive grupp före och efter rutinen infördes. Innan bokfördes nödbistånd och andra boendeinsatser med stöd på samma verksamhetskoder, säger Stina W Björstedt.

Hon är den tjänsteman som fick kommunens uppdrag att utvärdera och granska konsekvenserna av den nya rutinen. Det är också i hennes uppföljningsrapport det slås fast att rutinen haft ”positiv ekonomisk effekt”.

För att säga att något har blivit billigare behöver man veta vad det kostade innan, går det att få fram de siffrorna?

– Tyvärr har vi inte möjlighet att plocka ut efterfrågade siffror från våra verksamhetssystem, säger Stina W Björstedt. 

Detta betyder att det inte går att se om biståndet till Erik – eller någon annan för den delen – var dyrare eller billigare när de bodde i tillfälliga riktiga lägenheter, jämfört med när de hänvisades till den nya rutinen med pengar i handen.

Det kommunens tjänstemän har gjort när de säger att förändringen sparat nära 90 miljoner kronor är att de plockat ut två kostnader  som de menar främst påverkas av den nya rutinen och sedan klumpat ihop dessa – dessa två konton heter ”jour/akut, socialt boende” och ”bostadslöshet, vuxna, socialt boende”. 

Gör man så har det faktiskt blivit 87,1 miljoner kronor billigare för skattebetalarna sedan rutinen infördes.

Här finns den största besparingen på det som kallas ”boende utan stöd”, alltså en tillfällig lägenhet som den Erik hade innan den nya rutinen. Men under samma konto gömmer sig också hans ”pengar i handen”, efter att rutinen infördes våren 2019. Kommunen kan inte skilja dem åt.

Vad beror då denna kostnadsminskning på? När kommunen införde sin nya rutin sa de upp ramavtalet med alla de företag som de betalat för att ge sådana som Erik lägenhet. 

Alltså – när den nya rutinen infördes försvann kostnaderna för verkliga boenden för de personer som sedan hänvisades till pengar i handen, vilket delvis kan förklara att det har blivit billigare på ett av kommunens konton. Men samtidigt måste man räkna in att antalet hemlösa i kommunen har sjunkit med en fjärdedel.

När kommunen säger att de har sparat nästan 90 miljoner kronor – eller 10 procent – undrar Hem & Hyra om det kan ses som en besparing när antalet hemlösa på pappret samtidigt har sjunkit drastiskt?

– Vi kan inte ta fram sådana siffror, men vi ser färre hushåll som är hjälpsökande i dag än för något år sedan. Det är klart att volymminskningen, alltså inflödet av hjälpsökande, påverkar kostnaden, säger tjänstemannen Stina W Björstedt. 

En verklig kostnadsminskning behöver sättas i relation till antalet hemlösa som fått hjälp. Köper du 100 liter mjölk för ett pris en dag, och 26 liter mindre mjölk den andra dagen, förväntar du dig att det är 26 procent billigare. 

Hem & Hyra har därför begärt ut siffror som visar kostnaden per hemlös/hushåll före och efter rutinen infördes.

Vi har efterfrågat siffror som konkret visar att det exempelvis är billigare att ha 100 hemlösa på den nya rutinen med pengar i handen, än vad det var att ha 100 personer i tillfälligt boende med den gamla rutinen. Men får svaret: ”Dessa siffror går inte att plocka ur vårt ekonomisystem” och i kommunens granskning av sin egen rutin står att: ”Det går inte att säkerställa den mer exakta kostnadsminskningen per insats”.

Hem & Hyra har också kunnat visa att det finns anledning att ifrågasätta kommunens glädjebesked om att hemlösheten minskar i Göteborg. 

Vi har träffat människor som är kvar i hemlöshet, men som försvunnit ur kommunens statistik då de slutat komma tillbaka för att söka ”pengar i handen”.

De vittnar om stress och oro över att inte veta var de bor nästa vecka och ett system som är så krångligt att de har givit upp. Erik till exempel jobbar hellre svart för 53 kronor i timmen än att gå tillbaka till socialkontoret. Kommunen har aldrig frågat varför han och andra hemlösa slutade att komma tillbaka för hjälp, utan ”antar” att de har fått ett eget självständigt boende. 

Med den bakgrunden – att det kan finnas människor som fortfarande är hemlösa men som varken syns i statistiken eller får stöd – framstår kommunens besparing på 10 procent som ännu mindre.

De siffror vi får tillgång till är alla miljoner som kommunen redovisar som totalkostnad för socialt boende per år. Och siffran för antal hemlösa, som Göteborgs stad också redovisar per år. 

Jämför vi året innan rutinen (2018) med förra året (2020) har kostnaden per hemlös ökat med 27 procent. Från 155 185 kronor till 197 027 kronor per hemlös och år.

Tjänstemännen Hem & Hyra har varit i kontakt med tycker dock inte att man ska räkna så. Siffran på antalet hemlösa är bara en ögonblicksbild, som baseras på en mätvecka varje år. Samtidigt är det den siffran kommunen slår sig för bröstet med när den skickar ut pressmeddelanden om att hemlösheten har minskat i staden.

Att kostnaden per hemlös blivit högre förklarar tjänstemännen med att kostnaderna för hemlösa som behöver skydd och stöd har ökat, samt den generella ”löne- och prisutvecklingen”.

Dessutom skriver kommunens tjänstemän i ett mail att det är fel att överhuvudtaget använda årskostnaden för socialt boende, då den nya rutinen bara är en del av den totala nettokostnaden.

Trots det är det precis den siffran som kommunen själva använder i sin granskningsrapport av den nya rutinen  – då slutsatsen blir att rutinen haft en ”positiv ekonomisk effekt”. 

Det är inte heller säkert att det är pengar i handen-rutinen som gjort att det eventuellt har blivit billigare för skattebetalarna.

I kommunens egen granskning av rutinen står det att: ”Nödbiståndsrutinen bedöms dock bara vara en del av förklaringen till den volym- och nettokostnadsminskning som redovisats.” Och att kostnadsminskningen lika väl kan bero på helt andra faktorer, som färre nyanlända, andra satsningar i kommunen samt att allmännyttan tagit bort sitt inkomstkrav när de hyr ut lägenheter. 

I en enkät till verksamhetscheferna ska dock vissa av cheferna ha hävdat att de känner av en positiv ekonomisk effekt – men källorna till den slutsatsen har kommunen slängt, vilket vi berättat om i vår artikel om hur rutinen drabbat enskilda göteborgare. 

Istället hänvisas vi till att se på tiden de hemlösa har fått hjälp, alltså under hur många dygn det betalades ut pengar till boende. Så det gör vi. Och då visar det sig att det blir ännu dyrare för skattebetalarna.

Använder man denna metod har det blivit 53 procent dyrare från 2018 till 2019.

Men då får vi igen ett argt mail från kommunens tjänstemän, som innan publicering har fått möjlighet att läsa hela artikeln – de menar att man inte ska använda totalkostnaden då det ingår mer än den nya rutinen i denna. (Något som inte stoppade kommunen från att använda just totalkostnaden när de slog fast att rutinen haft en positiv ekonomisk effekt). 

Vi frågar då kommunen med vändande mail om de menar att vi ska plocka ut två kostnader i klumpsumman –  nämligen de två poster som tjänstemännen hävdar främst berörs av den nya rutinen. Men får inget svar. 

Vi gör så ändå –  vi tar ut de två kostnaderna bostadslöshet och jour/akut och jämför året innan rutinen (2018) med året då rutinen införts (2019). 

Räknar man på detta sätt så blir kostnadsökningen 38 procent.

Beroende på vilken räknemetod man använder kan alltså fördyringen per hemlös person landa på olika siffror. Men oavsett vilken metod som används så pekar inget på att det skett en besparing för de nätter en hemlös faktiskt får hjälp. De nätterna har blivit dyrare.

Besparingen har istället skett genom att färre hemlösa får hjälp – och att de som får hjälp får det under kortare tid.

Hem & Hyra har tidigare skrivit om trebarnsmamman Emma som tvingades flytta hem till sin våldsamma mor – efter att Emma fick avslag på pengar i handen för boende i december 2019. Samma månad dyker upp i kommunens tabeller… Så vad säger då siffrorna som Emma och hennes barn fått känna av i verkligheten?