Juliana jobbade 40 dagar i sträck – så bidrar hyresvärdar till smutsen i städbranschen

Vet du vem som svabbar ditt trapphus? Om du svarar nej ska du läsa berättelsen om Juliana. Ändlösa arbetsveckor, mager lön och en arbetsgivare hon inte vågat neka. Och till slut en katastrof som förändrade hennes liv, kanske för alltid. Hem & Hyra granskar den smutsiga städbranschen.

Varje vecka städar någon utanför dörren hos tre miljoner svenska hyresgäster. Att hyresvärdarna anlitar städfirmor i stället för att städa själva är snarare regel än undantag. Enbart landets cirka 300 kommunala värdar köper årligen in städtjänster för miljardbelopp. Totalt omsätter städbranschen i Sverige minst 17 miljarder kronor varje år.

Men trots doften av rengöringsmedel är verksamheten långt ifrån ren. Fusket på arbetsmarknaden kostar samhället upp till 150 miljarder kronor om året, enligt regeringens delegation mot arbetslivskriminalitet. Då ingår bland annat felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen, oskattat svartjobb och utnyttjade människor. Ekobrottsmyndigheten ser allt fler kopplingar till organiserad brottslighet och kriminella gäng.

Städ pekas ut som en av branscherna där fusket är utbrett. Sektorn har ett eget avsnitt när statens nyöppnade center mot arbetslivskriminalitet avrapporterar sitt första helår. Här samarbetar nio myndigheter för att bekämpa fusk och brott på arbetsmarknaden. De beskriver hur svarta pengar flödar, och hur skrupelfria aktörer skor sig på ett sätt som är systemhotande.

Vi bestämmer oss för att undersöka firmorna som säljer städ i större omfattning till landets kommunala hyresvärdar. Något centralt register finns inte. I stället utgår vi från en öppen databas, där it-entreprenören Jens Nylander på eget initiativ har samlat 55 miljoner fakturor från över 400 offentliga aktörer i Sverige.

Med hans hjälp låter vi AI sålla fram alla städfirmor som har sålt städtjänster för minst 100 000 kronor per år till de kommunala bolagen i databasen de senaste två åren, 2022–2023. Långt ifrån alla kommunala hyresvärdar finns med, bara var åttonde. Men vi får ändå en lista över 121 städfirmor. Tillsammans har de fakturerat sina uppdragsgivare över 1,8 miljarder kronor de aktuella åren, från Luleå i norr till Malmö i söder.

Varningstecknen dyker upp nästan omgående när vi börjar granska städfirmorna. Trots att vår lista bara är ett stickprov hittar vi snart både skattefiffel, märkliga konkurser, usla arbetsvillkor och kopplingar till grov ekonomisk brottslighet.

Ytterligare en av de kommunala storleverantörerna på listan är AFE Städservice i Malmö. Firman omsatte närmare 18 miljoner kronor i fjol och har bland annat servat Malmövärden MKB för flera miljoner kronor de senaste åren.

Bolaget figurerar i en färsk domstolstvist om dumpade löner och olagliga arbetsvillkor. Vi får tag i flera personer som har jobbat där.

– Det är inte ett bra företag. De har pengar på grund av att personalen har sådana dåliga kontrakt. Många blir bara tysta. Därför att man behöver jobbet, eller väntar på att få personnummer här i Sverige, säger en av dem.

– Du kunde inte bli sjuk, eller gå på semester. Du visste aldrig hur mycket pengar du skulle få i slutet av månaden. Jag är också invandrare och har börjat så. Man måste kämpa från början. Men inte på det sättet.

Det var under arbetet på AFE Städservice som städerskan Juliana fick sitt liv förstört. Vi hittar henne via databaslistan. Först vågar hon inte prata med oss, som så många andra i samma situation. Men sedan vill hon ändå berätta, från insidan. Hon vill inte huka mer, utan stå upp för sig själv och sina rättigheter.

När vi ses i Malmö åker vi ut till den nybyggda stadsdelen Hyllie för att se några av adresserna där hon städat. Stödd på kryckor pekar hon på kommunala MKB:s hus, och privatvärden Willhems. Berättar om jobb hos Balder och i Heimstadens skyskrapa Kronprinsen.

Då och då under samtalet rycker Juliana till som om hon bränt sig. Ansiktet skrynklas ihop och kroppen spänns tills smärtskovet har ebbat ut. Det känns som en blixt, stönar hon. Nervskadan i högerfoten håller henne vaken om nätterna, och de tunga smärtstillande medicinerna hjälper inte. I snart två år nu har hon varit heltidssjukskriven med oförändrad värk.

– Det går inte över. Jag kan inte ens gå. Jag tänker att jag kommer att vara handikappad livet ut, säger hon medan tårarna stiger i ögonen.

Den ödesdigra olyckan skedde före gryningen en becksvart novembermorgon. Ännu ett nybyggt lägenhetshus skulle städas rent innan de nya invånarna anlände med sina flyttlass. Arbetet hade fördelats vid samlingen på städfirmans kontor. Vissa dagar kunde man bli utan. Då fick man gå hem igen, utan lön. Juliana hade hunnit tänka att hon haft tur i dag. Den låga timpengen tvingade henne att ta alla pass som gick.

Hon hade kämpat mot tröttheten som värkte i kroppen. Dagen före hade hon jobbat elva timmar. Faktum är att hon den där morgonen redan hade jobbat en full arbetsmånad, trots att en hel novembervecka återstod. Om Juliana hade vågat vara med i facket hade de ropat stopp för länge sedan. De senaste månaderna hade hon i snitt jobbat 52 timmar mer än normal heltid, varje månad. Som mest 40 dagar i sträck, någon gång 21 dagar. Aldrig ledig mer än en dag i taget. Ingen ersättning för övertid. Noll betalda semesterdagar.

Husets nya hiss var inte i bruk. Med två hinkar fulla med städgrejer hade Juliana baxat upp bakdörren med armbågen och skyndat ut på den novembermörka byggarbetsplatsen.

Utebelysningen var inte färdigmonterad. Hon har aldrig någon chans att se gropen i mörkret. Där det snart skulle bli plattsättning och rabatter hade någon grävt, men inte markerat. Juliana föll, med de tunga hinkarna över sig och högerfoten i en onaturlig vinkel. I samma sekund som hon landade var städkarriären slut.

På lönespecifikationerna från arbetsgivaren ska vi senare se tydligt att timmarna som Juliana jobbat är fler än vad lagen tillåter. Som maxtaket 200 timmar övertid på ett kalenderår, till exempel. Dem bockar Juliana av redan i augusti. Hösten före olyckan svabbar hon sig även över maxgränsen för total arbetstid per vecka. Lagen sätter stopp vid 48 timmar i snitt under en fyramånadersperiod. När Juliana snubblar ner i gropen strax före advent snittar hon på 50.

AFE Städservices vd Mehmet Eren säger först att hans företag inte städar åt kommunala hyresvärdar. När vi nämner uppdragen för MKB svänger han och vill veta vad vi undrar.

Vi har sett att dina anställda på AFE Städservice jobbar väldigt mycket, på ett sätt som strider mot arbetstidslagen. Varför låter du dem jobba så mycket?

– Klick.

Mehmet Eren lägger på luren. En dryg timme senare ringer han upp igen. Han vill veta var vi har fått uppgifterna ifrån.

Stämmer de inte, menar du?

– Vi har ingenting att säga gällande det.

När vi ringer Mehmet Eren är frågan om arbetsvillkoren på AFE Städservice ett fall för Malmö tingsrätt. I inlagor till domstolen bekräftar företagets jurister Julianas omfattande arbetstider. Bolaget har också betalat 20 000 kronor som kompensation för felaktig semesterlön. I övrigt nekar AFE Städservice till att ha brutit mot några regler. Julianas berättelse rymmer ”i stort falska anklagelser”, menar bolaget.

– Vi har försökt hitta lösningar. Men motparten har tyvärr inte accepterat det, säger vd Mehmet Eren till Hem & Hyra i slutet av september.

Det ska dock visa sig att städfirman på bara några dygn kommer att ordna en ny lösning med hjälp av sin advokatbyrå. En lösning som tystar vittnen, och som gör att Juliana inte längre vill medverka i det här reportaget med sitt ansikte och sitt riktiga namn. Vi ska återkomma till den.

– Det är åt helvete.

Larry Stewart skräder inte orden. Han är facklig ombudsman på Fastighetsanställdas förbund i Göteborg, och en av landets främsta experter på fusk inom städbranschen. När han hör om arbetssituationen för Juliana och hennes kolleger lyser alla lampor rött. Bristen på ordentlig vila, som också är reglerad i lag, är bara ett av flera exempel.

– 40 dagar i sträck, det åker arbetsgivaren dit på så att det sjunger om det.

Vi visar Larry Stewart listan över de 121 städfirmorna från databasen, de som säljer städ till kommunala bolag för hundratusentals kronor var. Är det någon vi borde titta närmare på? Jodå, facket misstänker oegentligheter i åtminstone sex olika företag på listan som städat kommunala hyreshus runt om i landet. Uppgifterna stämmer väl överens med det vi själva redan har upptäckt.

Larry Stewart vet allt om hur fusket går till. Han har själv suttit i bil och spanat med kikare för att se vilka som går in och ut på olika arbetsplatser, och blivit hotad av fuskande städföretagare. I arbetet har han regelbunden kontakt med myndigheter som gränspolisen och Ekobrottsmyndigheten.

Värst är kanske de gisslansituationer som uppstår när utländska städare hämtas hit för att jobba. Deras arbetstillstånd är helt beroende av att arbetsgivaren går i god för dem hos Migrationsverket. Faller du i onåd räcker det att chefen knäpper med fingrarna för att du ska mista din rätt att vara kvar i Sverige.

I arbetet med det här reportaget har Hem & Hyra pratat med städare som, inifrån fuskande företag, beskriver en personalpolitik som liknar utpressning. En person berättar hur kollegan från ett icke-EU-land var tvungen att betala tillbaka delar av sin vita lön.

– Hon fick lönen, sedan hade de ett avtal om att hon skulle lämna tillbaka pengar. De som var här på arbetstillstånd hade det så.

För Larry Stewart är det uppenbart att städkunderna – hyresvärdar, kommuner, myndigheter – aktivt bidrar till skuggsamhället genom att strunta i enkla kontroller som kan avslöja fusket.

– Kunden kollar sällan vem som städar, var den är anställd och vilken lön den har. Det räcker att gå fram och presentera sig och fråga. Tänk om man hade frågat Chilo, hon som var papperslös och städade hos statsministern. Ibland är den som städar inte ens anställd på det städbolaget som har uppdraget.

En som försöker fråga är Martin Jungmann. Han är upphandlingschef på kommunala hyresvärden MKB, och ringer spontant upp när Hem & Hyra begär ut fakturauppgifter om AFE Städservice. MKB står i begrepp att teckna ett nytt avtal med firman, och nu undrar Martin Jungmann om det är något han behöver veta innan de går vidare.

– Även om vi hittar mycket så är det en stor utmaning att stävja det stora problemet i sin helhet. En jätteuppförsbacke. För att orka hålla ut så måste man intala sig att det vi gör ändå gör skillnad.

Tvisten kring arbetsvillkoren på AFE Städservice har legat och väntat i tingsrätten i nio månader när Hem & Hyra kontaktar vd Mehmet Eren. Men efter det händer saker alltså snabbt. Två dagar senare meddelar plötsligt två av arbetstagarsidans vittnen, båda tidigare anställda på städfirman, att de hoppar av. De förnekar att de någonsin upplevt ”några negativa omständigheter” på sitt gamla jobb. Breven de lämnar in till tingsrätten är i stort sett identiska. De har till och med samma skrivfel på samma ställe.

Samtidigt kallar MKB till sig städfirman för ett möte. Den kommunala värden har inte känt till domstolstvisten, eller de arbetsvillkor som bekräftas av städfirmans egen dokumentation där. Nu vill bostadsbolaget diskutera det avtal som parterna nyss har kommit överens om.

Efter ytterligare något dygn köper sig städfirman fri från fortsatt rättsprocess. Ända sedan i vintras har Juliana och hennes ombud krävt att arbetsgivaren ska höja upp hennes lön i efterskott, genom att betala mellanskillnaden mellan vad hon verkligen har tjänat och den lön hon skulle ha haft enligt branschens kollektivavtal. Totalt har det handlat om drygt 150 000 kronor för knappt två år.

Nu väljer bolaget att betala något som de kallar ”kompletterande lön”. Förlikningen signeras sent en fredagskväll. För att få pengarna tar arbetstagarsidan i gengäld tillbaka en lång rad anklagelser. AFE Städservice har inte längre krävt för många arbetstimmar, inte fuskat med veckovilan, inte schemalagt systematiskt helgarbete eller skickat hem någon utan lön på grund av arbetsbrist.

Bolaget har inte heller brutit mot semesterlagen, struntat i att betala för vissa timmar eller slarvat med sitt arbetsmiljöansvar på ett sådant sätt att någon har skadat sig på jobbet. Listan fyller en hel sida. Avslutningsvis får Juliana skriva under på att hon ”har arbetat under schyssta villkor och inte blivit utnyttjad”.

Samma kväll skriver städfirman till Hem & Hyra, apropå uppgörelsen: ”Vi hoppas att uttalandet ger en mer verklig och objektiv bild av situationen i förhållande till det planerade reportaget.” Vändningen, som till synes sker under galgen, är symptomatisk för hur berättelserna inifrån den smutsiga städbranschen sällan når ut i offentligheten.

Juliana ville inte huka sig. Men hon är inte mer än människa. Om hon hade förlorat tvisten i tingsrätten hade hon sannolikt gått i personlig konkurs. Att hon valde förlikningen är inte svårt att förstå.

Livet efter jobbolyckan är svårt. Juliana lever själv och lagar mat sittande på en stol vid köksbänken. En bekant hjälper henne att handla. Än har hon inte kunnat betala tillbaka till vännen som betalade hennes hyra de första månaderna efter olyckan. När arbetsgivaren dröjde med att anmäla arbetsskadan blev bristen på pengar snabbt akut.

– Jag hade inte ens till att köpa mat. Jag var på Ica och hade 50 kronor. Två dygn sov jag utan. Sedan ringde jag till chefen och frågade om han kunde låna mig 5 000 kronor.

För Juliana var det aldrig något alternativ att säga upp sig. Hon lämnade sitt hemland för kärleken, ett svenskt medborgarskap och löften om städjobb i det nya landet. Nu måste hon överleva, utan andra kontakter än de som pratar hennes modersmål.

– Jag var rädd. Alltid rädd att få sparken. Jag kunde inte hitta något annat jobb, och tänkte att hur ska jag klara mig utan pengar. Så jag vågade inte lämna. Jag gjorde allt jag blev ombedd att göra, säger hon på sensommaren, en dryg månad innan arbetsgivaren köper hennes tystnad.

Efter förlikningen slutar hon svara när Hem & Hyra söker kontakt. Via sitt juridiska ombud ber hon om att få vara anonym i vårt reportage.

Samtidigt talar handlingarna från tingsrätten för sig själva. Lönespecifikationerna som arbetsgivaren själv har upprättat vittnar om arbetsförhållanden som bryter mot svensk lag, oavsett om ingen längre driver frågan i domstol.

I åratal har Juliana svabbat golv utanför trapphusens lägenhetsdörrar och tänkt på vad människorna därinnanför egentligen vet om renhetens verkliga pris.

– Jag vill gärna att folk som bor där ska veta vad jag har gått igenom, och hur jag har slitit för att de ska få det bra.

Fotnot: Juliana heter egentligen något annat. Hon har efter förlikningen bett om att få vara anonym i reportaget.