Här bor Malmös fattigaste i rena slummen: ”Vi behandlas inte som människor”

På Bergsgatan 16 i centrala Malmö bor de som inte är välkomna någon annanstans. Skattebetalarna står för hyror samtidigt som myndigheterna försöker stoppa ägaren Frank Dovic, stadens mest jagade hyresvärd. ”Jag vill flytta. Jag vill springa härifrån”, säger en tidigare hemlös tvåbarnsmamma.

F -r-a-n-k. Den röda sprayfärgen täcker väggen i trapphuset. Efter namnet har någon klottrat en enorm penis. Det luktar cigarettrök och vi trampar på gamla fimpar. I ett hörn ligger en halvöppen soppåse och de grönmålade väggarna är märkta av ingrodd smuts. Enligt folkbokföringen bor det strax över hundra personer på Bergsgatan 16 i Malmö. 39 av dem är barn.

Sekelskifteshuset är en välbekant fasad. Innan pandemin slog till, med hårda restriktioner, passerade Malmöborna på väg till klubbar och restauranger i kvarteren kring Möllevångstorget. Efter stängningsdags trängdes de här för få att sätta tänderna i en kebab på ett av stadens mest populära snabbmatsställen. Inte lika många har sett insidan av den nedgångna fastigheten.

– Här är äckligt, här är ostädat. Och det är narkomaner inne på gården. De kan komma var som helst och när som helst. Polisen är här på nätterna. Du ser massa folk här hela tiden och du vet inte vilka de är eller om de ens bor här. Det är inte normalt, säger hyresgästen Timea Kallai.

Hon har ett flerårigt fängelsestraff bakom sig. När hon skulle släppas ut fick hon höra att det gick att få en bostad här, även med hennes historia. Nu har det gått sex år sedan hon flyttade in och socialtjänsten betalar 13 360 kronor i månaden för hennes slitna trerummare. Värden vägrar att renovera och hon hade helst av allt flyttat. Hon är inte ensam om detta men den enda vi träffar som vill berätta öppet. Hon visar runt.

– Titta, har ni sett som det ser ut.

Timea Kallai vänder blicken mot taket i korridoren som binder ihop lägenhetens alla rum. Takfärgen flagnar. Det är hål i golvet och en omålad plywoodskiva sitter där det tidigare varit en dörr mellan köket och ett av rummen.

När hon flyttade in var hennes son nybliven tonåring. Varje eftermiddag väntade hon i porten när han kom från skolan. Vägen från skolan var inget problem men upp till lägenheten på tredje våningen ville Timea inte låta honom gå ensam. Det brukade ligga använda sprutor i trappen och hon var orolig för vem han skulle kunna träffa på.

Huset ägs sedan åttiotalet av den 74-årige researrangören Frank Dovic. Den som vill prata med honom märker snabbt att det är svårt. Vi ringer, sms:ar och skickar brev men ingen svarar. ”Han är i Göteborg”, ”Kanske i Kroatien”, ”Jag såg honom för några veckor sedan”, ”Vet inte”, säger personer som vi möter. Till och med polisens delgivningsmän misslyckas med sin uppgift. När vi till slut lyckas få tag på Malmös mest jagade hyresvärd är han tydlig med vad han tycker om de som bor i hans hus:
– Hyresgäster har ingen respekt.

Men vi återkommer till ägaren Frank Dovic.

Vår granskning visar att åtta av tio vuxna som står skrivna på den här adressen är helt borträknade från hyresmarknaden. Baserat på Skatteverkets inkomstuppgifter skulle endast fem hushåll klara av att betala en normal hyra med en egen lön. En majoritet har inte någon registrerad inkomst alls. Ett fyrtiotal av grannarna har tillsammans skulder på nära fem miljoner kronor. Vissa har kastats ut från tidigare adresser. En stor andel av de boende i huset är romer, en grupp som ofta möter diskriminering på bostadsmarknaden. Precis som i Timea Kallais fall är det i många fall kommunen eller staten, skattebetalarna i slutänden, som betalar dyrt för de nedgångna lägenheterna.

Samtidigt som kommunen pytsar in pengar i form av försörjningsstöd jagar en allians av myndigheter och organisationer hyresvärden Frank Dovic. Anklagelserna är samstämmiga och öppna. Ingen som vi har pratat med är nöjd. Alla är kritiska. På olika sätt.

Hyresgästföreningen menar att ägaren hela tiden balanserar på gränsen:
– Min uppfattning är att hyresvärden utnyttjar människors okunskap kring hyreslagstiftningen och vad som är deras rättigheter. Och sen är det bostadsbristen, folk har inte möjlighet att få tak över huvudet vilket han erbjuder. Men till väldigt höga hyresnivåer, säger Sead Kurtovic, juristchef i södra Skåne.

Miljöförvaltningen oroar sig för att huset kan vara ohälsosamt:
– Vi ser risker för olägenhet för människors hälsa, säger Caroline Tandefelt, enhetschef.

Fastighetsägarnätverket BID anser att misskötseln påverkar hela stadsdelen negativt:
– Det här huset är fruktansvärt illa skött. Det är en kåk som borde tvångsförvaltas, säger Hjalmar Falck, verksamhetschef.

Polisen är inne på samma spår:
– När en fastighet är så pass misskött föder det annan brottslighet i kvarteret. Indirekt ser vi en koppling där. Så här ska det inte behöva se ut i en fastighet 2021, säger Freddy Nilsson, tillförordnad lokalpolisområdeschef.

Trots att missnöjet har funnits i åratal har inte mycket hänt.

Hyresvärden har varken drabbats av stora böter eller tunga domstolsbeslut. Lagstiftningen räcker helt enkelt inte till. Men fallet är brännande aktuellt. Regeringen har precis lagt fram ett förslag som berör just den här typen av situationer. Hyresnämnden ska, enligt förslaget, i ett tidigt skede kunna utdöma viten till struliga fastighetsägare som vägrar att rätta sig.

I bakgrunden av den här historien döljer sig även en annan omständighet: boende som gång på gång tar tillbaka anklagelser om misskötsel och som plötsligt slutar att prata om förhållandena i huset med utomstående. Enligt uppgifter till Hem & Hyra har personer utsatts för påtryckningar eller mutats till tystnad. Hyresgäster har berättat om ”sekretessavtal” med ägaren.

En av hyresgästerna vi träffar vill vara anonym av rädsla för hyresvärden, men för oss öppnar hon dörren. Hon har bott här i flera år och är kritisk mot både värden och socialförvaltningen. Att barn får växa upp i huset tycker hon är direkt olämpligt.
– Här är hemskt. Vi som bor här har alla skulder hos kronofogden och har inte en chans någon annanstans.
– Och socialen bryr sig inte. Polisen är här varje dag men jag har aldrig sett socialen. De bara betalar. Jag ska vara glad att jag har tak över huvudet tycker de. Vi behandlas inte som människor.

För tre år sedan försökte Hyresgästföreningen förgäves få huset tvångsförvaltat. Problemen var inte tillräckligt allvarliga, ansåg hyresnämnden. I början av mars i år slog flera myndigheter till mot adressen igen under polisens Operation Vårsol, nu med miljöförvaltningen och räddningstjänsten i spetsen. Hyresgästföreningen deltog inte eftersom en stor del av föreningens arbete på gatan har lagts på is under pandemin. Målet med razzian var att samla in information för att om möjligt slå mot hyresvärdens ekonomi med viten. Om inte det ger effekt återstår möjligheten att återigen försöka med domstolstvång.

Vi knackar på lägenhetsdörrar, letar på adresser i industrihamnen och pratar med telefonsvarare. Efter över en veckas letande får vi till slut kontakt med den motvillige Frank Dovic. Vid sidan av rollen som hyresvärd driver han sedan länge en resebyrå med långfärdsbussar som går till länderna på Balkan där han själv har rötterna. Hyreshuset på Bergsgatan är hans enda och sonen agerar fastighetsskötare.

Om klottret i trapphuset som inleder den här texten ska tolkas som en förolämpning mot Frank Dovic så är missnöjet ömsesidigt. Frank Dovic anser att det är hyresgästerna själva som förstör huset. Han sliter för att göra ett bra jobb och kan inte lastas för sociala problem, tycker han. Och myndigheterna som borde lösa allt behandlar honom orättvist.

– Jag köpte fastigheten för trettio år sedan. Då var den totalt förstörd och tom. Jag har renoverat i flera omgångar. Jag har bytt tak, renoverat fasad och lägenheter och allt. Men hyresgäster har ingen respekt. De kan bara sina rättigheter men inte sina skyldigheter. Det är myndigheterna som är skyldiga till allt detta för de gör alldeles för lite, säger han.

På den burkiga telefonuppkopplingen förnekar Franc Dovic hot och sekretessavtal med hyresgäster. Allt är lögner. De boende är skulden till kaoset.
– De krossar rutor. Vi fixar entrédörrar med taggar och nästa morgon är alla kablar nedrivna. Vi kan inte göra någonting åt det. Häromdagen gick någon och sprejade med röd färg från femte våningen och ner till bottenplanet. Är det mitt fel att de gör sådana saker?

För Timea Kallai tog det sex år innan hon fick skriva ett riktigt förstahandskontrakt och flera av grannarna har upplevt liknande saker. Frank Dovic har länge varit öppen med sin inställning – här gäller hans regler. Och ett normalt hyreskontrakt är ingen självklarhet.
– Det har ingen betydelse. Första eller andra hand är samma sak. Många hyresvärdar i Malmö gör så här så det blir lättare att göra sig av med dem som inte sköter sig, säger han.

Han har en teori om varför han motarbetas: myndigheternas punktmarkering är iscensatt av Hyresgästföreningen och beror på att han rundar föreningen och sköter hyresförhandlingarna själv.

Spåren i domstolarna visar att han inte backar för att ta strid. Längre bak i tiden ligger flera bittra domstolstvister som verkar ha satt spår hos honom. Skulle det komma nya krav på tvångsförvaltning är han beredd.
– Vi ska kämpa och betala jurister som ska skydda oss. Utan jurister går det inte. Titta på Kinesiska muren på Rosengård och hur folk lever där. Hyresgästföreningen vågar inte sätta sin fot där. Men en liten fastighetsägare kan de trycka på och göra dumheter med, säger han.

Finns det skäl för honom att vara självkritisk? Frank Dovic svarar inte riktigt på frågan utan berättar i stället något annat. Han tycker det har samlats för många som lever på bidrag i huset och nu har han börjat syna blivande hyresgäster noga. Den som är arbetslös är inte längre välkommen. Målet är lugn och ro och ett slut på skadegörelsen. Och här kommer den andra delen av hans plan in.
– Jag ska bilda ett vaktbolag. Jag ska sätta in två vakter som ska vara i fastigheten. Jag som hyresvärd har inga rättigheter att säga ifrån. Men vakter har rätt att ta folk och sätta handbojor på dem och sådana saker, säger han.

Vakterna tänker han hyra ut till andra hyresvärdar som dras med liknande problem. Polisen kan inte vara i ett hyreshus dygnet runt men det kan vakterna, resonerar han.

Någon dag efter vårt samtal kommer ett sms som innehåller en uppdatering:
”Inom kort skickar jag två personer till vaktutbildning”.

Sedan slutar han svara.

Trots att Frank Dovic anklagas för att sänka stadsdelen och för att utnyttja utsatta och fattiga har skattepengar flutit rakt in i den kritiserade verksamheten. Kommunen placerade tidigare hemlösa i den nedgångna fastigheten, via en mellanhand och till extremhöga hyror. Det tidigare okända systemet avslöjades av Hem & Hyra år 2019. En trea på 95 kvadratmeter kostade 44 850 kronor i månaden och en tvåa på 75 kvadratmeter 35 500 kronor. Priserna och placeringarna i slumhuset godtogs av socialtjänsten för att sedan stoppas.

Men det innebär inte att strömmen av skattepengar har strypts helt eftersom socialtjänsten betalar hyror för boende. Rikard Vroland, avdelningschef på Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Malmö stad, känner väl till huset men menar att socialtjänstens möjligheter att påverka situationen är små.
– Vår uppgift är att betala ut försörjningsstöd och när det gäller själva skicket på lägenheterna är det andra myndigheters ansvar. Det står trots allt var och en fritt att bosätta sig var man vill. Sedan är det klart att vi arbetar med att förmå folk att flytta vidare till mer lämpliga bostäder om det inte är bra. Och barn ska växa upp under drägliga förhållanden. Det är där vi kan gripa in.

Hans analys pekar på två problem: bostadsbristen och lagen.
– Det är utslag av situationen på bostadsmarknaden och att vi har en lagstiftning som kanske inte riktigt har hängt med i utvecklingen. Det ger tyvärr utrymme för den här typen av fastighetsägare, säger Rikard Vroland.

Sedat Arif (S), ansvarigt kommunalråd, skjuter ifrån sig ansvaret.
– Kommunen saknar tillräckligt med verktyg för att komma åt den här typen av fastighetsägare. Det krävs en översyn av lagstiftningen, säger han.

Vad tycker du om att det här pågår år efter år inför allas ögon?
– Det är förfärligt. Jag blir heligt förbannad. Inga barn ska behöva bo så här. Men visar familjerna upp ett vanligt hyresavtal kan vi inte neka bistånd på grund av hyresvärden. Så länge vi har bostadsbrist kommer det att dyka upp oseriösa fastighetsägare som utnyttjar situationen.

Vem har ansvaret för att det fortsätter?
– Det är fastighetsägaren. I det här fallet har miljöförvaltningen inte kunnat komma i kontakt med värden, inte kunnat delge honom ens.

Men har inte kommunen något ansvar?
– Vi gör det vi kan. I det här fallet vill jag att vi ser över hur barnen har det. Men vart ska alla barnfamiljer ta vägen? Det är en jättesvår fråga. Sedan arbetar vi för att fler hyresvärdar ska godkänna försörjningsstöd. Och vi ställer krav på den som vill bygga idag att hyra ut en viss andel av lägenheterna till socialtjänsten, säger Sedat Arif.

Vi återvänder till Frank Dovics hus en sista gång. Gallerporten mot gatan är som vanligt olåst och det är bara att kliva rakt in. En skylt varnar för en vakthund men vi ser aldrig någon, även om det hörs hundskall inifrån någon av lägenheterna.

I ett av trapphusen träffar vi i stället en kvinna som tidigare var hemlös. Med henne är ett av de barn som kommunalrådet i stadshuset några kvarter bort oroar sig för. Barnet åker rutschkana på mage längs trappräcket. Det går fort. Hissen fungerar ändå inte.

Mamman bodde tidigare med sina två barn på ett hotell i en grannkommun, bekostat av Malmö stad, innan de via kontakter kunde flytta in här.

– Ska ni skriva om hur vi har det? Det här är Chicago. Jag vill flytta. Jag vill springa härifrån, säger hon.

Varför bor du kvar då?
– Jag lever på socialen, är tvåbarnsmamma och söker lägenhet via Boplats Syd. Jag har skulder, inte så mycket, men får ingen annan lägenhet. Jag har ingen annanstans att ta vägen.