Tv-aktuella Eric Stern – från ledsen clown till Bonusfamiljen och mellosnack

Eric Stern växte upp med skämtandet som överlevnadsstrategi. Som vuxen blev det hans yrke. Nu närmar han sig de folkkäras skara, efter Bonusfamiljen, Bäst i test och mellokommentarer.

Kanske känner du igen honom som rektor i Bonusfamiljen, deltagare i Bäst i test eller butikschef i Terese i kassan. Men Eric Stern är långt mer än bara sina roller. Bakom de humoristiska karaktärerna finns en person som en gång kände sig som en ledsen clown, men som med tiden hittat glädjen och blivit den sprudlande scenpersonlighet han är idag.

Hem & Hyra besöker Eric hemma i fyran i Bagarmossen, i södra Stockholm. Lägenhetens orangea toner skapar en värme som också återspeglas i ljusen som lyser upp det mörka träbordet. Väggarna i rummet är prydda från topp till tå med konst i varma färger. Överallt samsas personliga föremål i ett organiserat kaos. Det är en miljö som känns levd i, där varje pryl tycks bära på en berättelse. Detta skapar en trygg och familjär atmosfär.

Erics liv är en berättelse om hur humor både kan vara en sköld och en livlina. Under högstadietiden var Eric inte glad inuti alla gånger, skämten hjälpte honom att fylla ett tomrum han hade inom sig.

– Så fort jag hörde något som man kunde skämta om var jag tvungen att göra det. Ju fler klasskompisar som skrattade desto lyckligare blev jag. Det blev ett sätt att märkas och få existensberättigande. Lärarna var galna på mig eftersom jag skämtade tvångsmässigt.

Vem ska man prata med? Vem ska man inte prata med? Vem gillar man? Vem ska man hålla sig borta ifrån? Skolan var en spelplan som han behövde förhålla sig till.     

För Eric var det humorn som blev hans försvar och ventil i svåra stunder. Under högstadiet upplevde Eric en svår period, han kände sig som en outsider. Vändningen kom i gymnasiet, där var det okej att klä sig hur som helst, skämta som man vill och lyssna på den musik man helst önskade.    

– Det var en lycka att få börja i den gymnasieklass jag gjorde, allt som jag gjort efter började i gymnasiet.

Han berättar om tiden efter gymnasiet, hur han år efter år sökte till teaterhögskolor i hela landet medan han jobbade på Stockholms improvisationsteater som ljustekniker och fick även prova på att vara skådis. På den sjunde ansökan kom Eric äntligen in på teaterhögskolan i Göteborg. 

– Jag tänkte att det var sista gången jag skulle söka, och då kom jag äntligen in.

Erics självbild tog stryk på teaterhögskolan eftersom skolans fokus vilade på studenternas svårigheter inom skådespeleriet. I bakhuvudet visste han att en svår bransch väntade, med hög konkurrens och betydligt fler skådespelare än anställningar.

– Jag kände mig inte så bra på det jag gjorde. Trots det är jag jätteglad att jag gick på scenskolan, men jag hade aldrig någonsin gjort det igen. 

Hans oro skulle dock visa sig obefogad. Idag är han en av våra hetaste skådespelare. Sedan 2012 har Eric varit återkommande på Dramaten, Sveriges nationalscen. ”Liv Strömquist tänker på dig!” hade premiär 2014 på Dramaten och blev en föreställning som förändrade allt för Eric. Han har under våren synts i Parallell Mellokväll och Terese i kassan på SVT Play och Vilken historia i UR.  

En av Erics starkaste drivkrafter är att få folk att skratta, det har han strävat efter hela sitt liv. Men ännu mer drivs han av att få människor att stanna upp och reflektera, både över sin egen verklighet och över det samhälle vi lever i. Genom att lyfta fram dilemman som vi alla kan ställas inför skapas en möjlighet att ifrågasätta och vrida och vända på perspektiv. Den kraften, att få människor att tänka, är något som aldrig kommer försvinna hos honom. Det är det han finner så fascinerande med yrket.   

Det kan handla om olika dilemman, allt från att bygga en grej i tv-programmet Bäst i test till att ställa stora existentiella frågor på teaterscenen. Ådran att uppträda framför folk har alltid funnits i honom. Det går även att märka nu, hemma i hans lägenhet i Bagarmossen. När kameran dyker upp går han gärna in i karaktär, som att det är en vana. Det känns som att han trivs med det.

– Det känns skönt att dela tankar, antingen kan man prata som vi gör nu, eller så gör man en film eller en teaterföreställning. Vad är det egentligen att vara människa i grund och botten? Den tanken är en drivkraft.  

Hur tog du dig dit du är idag?

– Nästan allt handlar om tillfälligheter. Jag gjorde praktik, och sedan var det alltid någon som kände någon. Samtidigt har jag alltid försökt göra det enkelt och roligt att jobba med mig. I slutändan handlar det om tillfälligheter, kunskap och kontakter. 

Vad känner du när du står på scen? 

– När man står på scenen är det som att gå in i en förhöjd verklighet, skådespelarna och publiken upplever detta en enda gång, sen kommer hela sällskapet i publiken splittras och aldrig bli samma publik igen. Varje kväll är helt ny, varje ögonblick på scenen är helt nytt. Det är beroendeframkallande. 

Han har njutit av att spela rektorn i Bonusfamiljen, en chef som vägrar ta ansvar. Men han har aldrig spelat en karaktär han inte kan förstå sig på. För Eric handlar skådespeleriet om att hitta något försonande i varje roll han ger sig in i.

– En av mina lärare sa: alla människor kan relatera någonstans genom fantasin om hur det är att vara exempelvis yrkesmördare. Det tror även jag att alla kan, det är därför man tycker saker är fruktansvärda, man kan sätta sig in i det. Det är det skådespeleri handlar om.

Trots en lång karriär fylld av humor och teater är Eric fortfarande på väg någonstans. Just nu befinner han sig i ett humorfack, i framtiden kanske han kan röra sig mer obehindrat mellan de olika skådepelarfacken. Han strävar efter att gå längre utanför sin bekvämlighetszon, kanske spela en riktigt obehaglig typ, en snäll psykopat eller något annat helt oväntat. Att vara skådespelare ger möjligheten att skapa en karaktär och ge liv åt berättelser som berör. Men att väcka en karaktär till liv kan vara svårt.

– Den verklighet som befinner sig på scen kan i ena stunden vara extremt läskig, men kan i nästa stund kännas som ett religiöst tillstånd. Jag älskar att improvisera på scen, publiken vet lika lite som jag själv, vi upplever allt i realtid.