Värden tog bort dörröppnaren – Anne-Marie, 86, kan inte komma in i sitt hus: ”Porten är för tung”

I över ett år har Anne-Marie Hallenberg, 86, varit fast i sin lägenhet. Porten är för tung att öppna när man har rullator och dörröppnaren hon fått har tagits bort. ”Jag sitter och undrar när mamma ska slå ihjäl sig”, säger hennes dotter.

På gatan utanför sitt hus i centrala Stockholm står 86-åriga Anne-Marie Hallenberg i sin höstkappa och fryser. Och där kommer hon att bli stående.

Kanten upp till entrén är för hög och porten till huset är för tung för att hon ska lyckas trycka in både sig själv och rullatorn. Om hon försöker kan det sluta illa – för ett par veckor sedan föll hon i marken och skadade svanskotan medan hon kämpade med dörren.

– Jag kommer inte in. Enda sättet att vänta tills någon kommer förbi och hjälper mig.

Anne-Marie Hallenberg stryker en tår ur ögat. Så här har hennes liv sett ut i ett drygt år. Nu när kylan slagit till vågar hon knappt lämna lägenheten överhuvudtaget av rädsla att förfrysa där ute på gatan.

– Just nu känns det hopplöst. Jag har just opererat armen och ansiktet för cancer. Det gör ont och jag har inga krafter kvar. Då går det inte att öppna en tung dörr.

De senaste dagarna har Hem & Hyra skrivit om den misslyckade lagändringen för bostadsanpassning. I stället för att göra det lättare för funktionsnedsatta personer att få hjälp har antalet beviljade ansökningar kollapsat, och pengarna som betalats ut i bostadsanpassningsbidrag är mindre än på 20 år*. 

Anne Maries historia tar sin början hösten 2020 när bostadsbolaget Katinla fastigheter bytte den gamla entrédörren. Plötsligt fungerade inte den automatiska dörröppnaren som Anne-Marie Hallenberg fått som bostadsanpassning för sitt nedsatta balanssinne.

Tiden gick men ingen ny dörröppnare sattes upp. Anne-Marie Hallenberg ansökte om en ny apparatur hos kommunen men fick inget godkännande av fastighetsägaren.

Till slut hjälpte handläggaren på stadsbyggnadskontoret personligen till att driva ärendet, då det ansågs som brådskande. Bostadsbolaget Katinla fastigheter erbjöds en ny dörröppnare kostnadsfritt, men nappade inte på erbjudandet.

Anne-Marie Hallenberg berättar att isoleringen i hyreslägenheten börjat slita på henne, både fysiskt och psykiskt. Hon vill komma ut och promenera, handla och känna stadspulsen. Men kommer inte längre än till den tunga porten.

– Jag känner mig helt värdelös. Jag har ingen möjlighet att påverka och verkar inte ha något värde. Nu när det är kallare vågar jag inte ens gå ut, säger hon.

Annabelle Jacobsson berättar att stillasittandet i hemmet gjort att hennes mamma tappat vikt och muskler. Därtill har Anne-Marie Hallenberg blivit mer nervöst lagd och börjat tvivla på sin egen förmåga.

– En hemsk känsla att ha när det bara handlar om en jävla dörr. Först satt mamma inlåst ett år under corona för att hon inte fick gå ut – nu sitter hon inlåst för att hon inte kan.

Det som retar Annabelle Jacobsson mest är att problemet kan lösas så enkelt. Och för hennes mamma finns inget alternativ än att bo kvar – hon anses för frisk för att få plats på servicehus och har inte fått plats på något seniorboende.

– Hon måste bo här, och då har hon rätt till sin anpassning.

Själv är Annabelle Jacobsson rädd hela tiden. För att hennes mamma ska försöka ta sig ut och misslyckas.

– Jag sitter bara och undrar när mamma ska slå ihjäl sig. Det känns som att man vill mobba ut henne, tvinga henne att flytta så att man kan ombilda lägenheten.

När Hem & Hyra får tag på Gunnar Drougge, styrelseledamot i Katinla, ger han en annorlunda bild av situationen. Han uppger att man gett dörröppnaren godkänt flera gånger – med ett förbehåll.

– Då vill vi att den ska funka och att kommunen fixar servicen när det krånglar. Det har varit oerhört mycket problem med den här modellen. Men kommunen har inte hört av sig.

Har ni ringt dem och berättat detta?

– Nej, vi orkar inte ringa dem. Vi stångas med kommuner på olika håll i olika ärenden och det är lite som en kamp mot väderkvarnar. Ytterst beklagligt.

Samtidigt kommer Anne-Marie Hallenberg inte ut ur sin lägenhet.

– Vi vill bara att det här ska funka, det är det enda krav vi har.

Hem & Hyra ringer Tage Koverberg på stadsbyggnadskontoret i Stockholm, som är insatt i ärendet. Han bekräftar att man lagt mycket tid på att lösa situationen.

– Jag har arbetat jättemycket för att få ett godkännande. I fyra månader har jag försökt få kontakt med dem.

Egentligen ska fastighetsägaren själv se till att en ny port är tillgänglig för funktionsnedsatta när man byter till en ny, anser kommunen.

– Men eftersom det här ärendet har dragit ut på tiden har kommunen erbjudit ett bidrag, säger Tage Koverberg.

Till slut verkar det ändå som att Anne-Marie Hallenbergs väntan snart är över. Strax före deadline av Hem & Hyras granskning kommer Tage Koverberg med ett glädjande besked.

– Det har faktiskt kommit in ett godkännande med förbehåll. Man avsäger sig ansvar för service och underhåll av dörrautomatiken.

Är det ett krav ni kan acceptera – kommer det en ny dörröppnare?

– Det tror jag nog. Så nu kan jag skriva ett beslut om bidrag.

Fotnot: Enligt information till Hem & Hyra ska en dörröppnare installeras någon gång de kommande veckorna.

*Med inflationen inräknad, enligt 1990 års penningvärde.