Odla jordärtskockor som Klara och Ernesto: ”Skörden blev enorm”
Klara Schyberg slår spaden i marken och tar hjälp av kroppsvikten för att få järnspetsen att tränga igenom den kalla, leriga jorden. Det är nollgradigt ute och såväl hon som hennes man Ernesto Garcia har klätt sig varmt för att kunna tillbringa denna eftermiddag på koloniområdet i Skarpnäck, tio minuters cykeltur från lägenheten. Det började med att de fick en lott för tio år sedan.
När allt är dött – då lever jordärtskockan
I dag har de två. Så här i början på säsongen, när marken nyss befriats från tjälen, är det inte mycket grönt som växer. Men under jord finns något som väntar på att grävas upp.
– Jordärtskockor är häftiga; de är i säsong när nästan allt annat är dött. Man kan börja ta upp dem i september och sedan skörda kontinuerligt så länge jorden inte är frusen och fram tills att skockorna börjar gro på våren. Vi brukar vänta till februari–mars; då har skockorna mer smak och innehåller mindre inulin, vilket gör dem snällare för magen, säger Klara och skyfflar bort lite av den leriga jorden.
Där, ett par spadtag under markytan, ligger jordärtskockorna i stora kluster. Ernesto gräver med handskförsedda händer, lirkar fram ett par skockor och bryter isär dem. Knölarna påminner om potatis med sina gulbleka skal och krispiga inre.
– De trivs bra i den här leriga, näringsrika jorden. Men den är tung och kompakt så vi täcker marken med löv som lockar till sig maskar vilka sedan drar ner löven i jorden och luckrar upp den, säger han och pekar på några feta maskar som slingrar sig i leran.
Solrosliknande stjälkar och enorm skörd
Redan det första året på lotten fick de några skockor av en granne på koloniområdet. Klara och Ernesto grävde ner dem på våren och i augusti kom det upp meterhöga, solrosliknande stjälkar prydda med gula blommor. När de vissnat var skockorna redo.
– Skörden blev enorm. Det var ren nybörjarglädje. Barnen var små då så vi hade inte hur mycket tid som helst och satsade på lättodlade och ätbara grödor som potatis, lök och örter. Det konceptet har vi fortsatt med, även om vi har testat en del nya saker genom åren. För mig är det viktigt att odlingen känns kul och energigivande, inte full av krav, säger Klara.
De jordärtskockor som blir kvar i jorden på våren börjar gro och får nya blommor till hösten. Någon direkt skötsel mer än lite gödsling och vattning krävs inte.
– De växer nästan som ogräs och varje år ger vi bort en del av skörden till familj och vänner, berättar Ernesto.
Pizza med jordärtskocka
Han växte upp i Mexiko med föräldrar som drev restaurang och är en passionerad matlagare, precis som Klara. Det kommer väl till pass när det gäller att hitta kreativa tillagningssätt för alla jordärtskockor. De har testat att ugnsbaka, mjölksyra och göra soppa. En ny favorit, som även går hem hos tonårspojkarna, är pizza bianco med crème fraiche, toppad med olivolja, salt och tunt skivade jordärtskockor.
– De har en söt och lite nötaktig smak och kan verkligen användas till mycket. Det känns lyxigt att vara självförsörjande på en sådan användbar grönsak; köper man dem i butik kan de vara ganska dyra – i synnerhet i förhållande till hur lättodlade de är, säger Klara.
1. Plantera på hösten eller våren. Sätt skockorna 10–15 centimeter ner i marken, cirka 30 centimeter ifrån varandra och gödsla med exempelvis bokashivätska.
2. Skörda i februari–mars. Efter en vinter i jorden har skockorna mer smak och innehåller mindre av det gasbildande ämnet inulin.
3. Ge bort skockor! Skördarna blir rikliga och det enda problemet med jordärtskockor är att de kan sprida sig lite för bra. Ett sätt att hantera detta är att plantera dem i en kruka eller pallkrage.
4. Njut av snittblommor. Den vanligaste sortens jordärtskocka bland fritidsodlare får fina gula blommor på hösten. Det märks att den är nära släkt med solrosen.
5. Ugnsbaka eller koka jordärtskockorna. ”Kläm” sedan ut det mjuka fruktköttet, så slipper man det lite pilliga jobbet att skala dem före tillagning. Som alla primörer är de goda med lite smör och salt till.
