Trångbodd – råd och tips om hur du klarar det

​I samband med en skilsmässa för ett par år sedan hittade Emine, 41, den lediga enrummaren i ett av det kommunala bostadsbolaget Fabos (Falkenbergs Hyresbostäder) hyreshus i det lilla samhället Vinberg utanför Falkenberg.

En perfekt bostad för en ensamstående. Ett klipp, tyckte Emine då. Men då hennes båda söner, Bujar, 18, och Leotrim, 9, för ett år sedan ville flytta hem till mamma förändrades
situationen drastiskt.

Läs ocksåSå fixar du en extra festlig kräftskiva – med smarta lyktor och ljuvliga fat

Nu sover tonårssonen i en säng i rummet medan mamma Emine och lillebror bäddar i var sin del av soffgruppen.
Ett soffbord, en liten bokhylla med tv och två datorplatser är
vad man sen har lyckats klämma in i rummet. Och då finns det inte mycket plats kvar att röra sig på.
– Man kan inte bo så här. Jag blir nervös och stressad och pojkarna får inte den sömn de behöver för att klara skolarbetet, säger Emine, som gjort allt för att hitta ett större
boende.

Hon sitter uppkrupen i ett hörn av den soffa som på kvällarna förvandlas till hennes sovplats. Och hon berättar bekymrat om de åtskilliga telefonsamtal och brev till fastighetsbolag
och byggmästare i hela södra Sverige som inte givit något
resultat.
– Jag har ringt och ringt och tjatat och tjatat. Jag kan tänka mig att flytta vart som helst. Men svaret blir hela tiden att allt är upptaget och att jag måste vänta. Det verkar som om man bara tycker jag är besvärlig, säger Emine.

Enligt det statliga Boverkets senaste statistik har trångboddheten bland ensamföräldrar med barn ökat det senaste decenniet. Cirka en halv miljon minderåriga bor i familjer som saknar möjligheter att ge varje barn eget rum.

Läs ocksåGör som Carin – få balkongen att blomma: "Viktigt med bra jord"

Hemma hos familjen Blakaj blir detta som mest påtagligt under sena kvällar och nätter när artonåringen, på ungdomars vis, ihärdigt knappar på sin dator och spelar musik på hög
volym.
–När jag känner att det blir för mycket, att jag inte orkar, brukar jag gå ut och sätta mig på trappan utanför huset för att få lite lugn och ro, säger Emine.

Det hon saknar mest i sin trångboddhet är dock möjligheterna till ett normalt umgängesliv. Hon vill att pojkarna ska kunna ta hem kompisar och att hon själv ska kunna bjuda hem vänner för att umgås.
–Någon riktig matgrupp finns det över huvud taget inte plats för. Inte i köket och inte i rummet, säger hon
och pekar på det lilla soffbordet.

Det är där familjen, sittande i den låga soffgruppen, äter alla sina måltider. Frukost, middag och kvällsmat. Helg som vardag. En situation som inte direkt lockar fram någon feststämning.

Läs ocksåOdlingsälskaren Fatemas bästa tips: "Använd mjölkkartonger!"

Familjen Blakajs boende uppfyller inte ens kravet för vad som på fyrtiotalet ansågs vara ett drägligt boende. Då kom den första definitionen på vad som betecknades som trångboddhet.

Högst två personer fick bo i ett rum och kök.
I dag är det annorlunda. Om det bor mer än en person per rum i en lägenhet, kök och vardagsrum oräknat, betraktas familjen som trångbodd, enligt Boverket. En familj med två barn bör ha en fyrarummare.
– Men så här har vi det! I Sverige, år 2007! säger Emine Blakaj uppgivet i sin lilla etta.

Nu tänker hon skriva ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt. Hon vill att hennes situation ska uppmärksammas.

Hennes absolut högsta önskan är att få flytta in i en trerumslägenhet så att hon och hennes två söner kan få känna sig som en helt vanlig familj. Hon drömmer om ett eget rum
och om att kunna stänga dörren om sig.